Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meteorer - Strålningstrycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
574
dom uteslutande på stenens ena sida, men kunna också täcka
hela stenen, om denna vridit sig under sitt fall. Denna struktur
är visserligen egendomlig för meteorerna, men förekommer också,
ehuru i mindre grad, på stenar, från vilka, såsom i öknar,
brottstycken avspjälkats till följd av solens starka brand. På
brottytor, som bildats helt nära intill jordytan, kan hela
smält-skorpan saknas, och på sådana färska brottytor uppgives, att
man stundom iakttagit en så låg temperatur, att de vid
beröring framkallat livlig känsla av köld, såsom fallet säges ha
varit i Dhurmsala i Ostindien den 14 juli 1860.
Meteorerna härstamma utan tvivel från de avlägsnaste delar
av världsrymden och visa stor likhet till sina beståndsdelar
med de mineralkroppar, vilka också förekomma på jorden. I
synnerhet är likheten i sammansättning, så långt våra
iakttagelser sträcka sig, fullständig med jordens inre, så långt vi känna
detta av de vulkaniska eruptionerna, ävensom med solens
om-hölje, vilket är i hög grad anmärkningsvärt. Antagligen äro
stenmeteoriterna, d. v. s. största delen av meteorerna, byggda av
.de stoftmassor, som av solens och liknande himmelskroppars
strålning utdrivits i rymden ur solen själv och ur kometerna.
Enligt prof. Arrhenius har deras uppkomst därvid försiggått på
följande sätt. Den ljusstrålning, som utgår från solen, utövar
ett tryck mot de kroppar, vilka den träffar; ett tryck, som enligt
Maxwell är lika stort som den i volymenheten på grund av
strålningen innehållna energimängden. Om strålarna infalla
vinkelrätt mot en svart kropp av en kv.-cm:s yta, är storleken av
deras tryck 2,75 milligram. Prof. Arrhenius fann därpå genom sina
beräkningar, att en droppe av vattnets specifika vikt måste äga
en storlek av 0,ooi5 millimeters genomskärning, om
strålningstrycket i solens närhet skulle precis motsvara solens attraktion,
likväl under den förutsättningen att droppen fullständigt
återkastade alla på densamma fallande strålar. Är droppen mindre
blir strålningstrycket starkare än attraktionen och övervinner
denna, så att droppen stötes bort från solen, om nämligen
droppens omkrets är större än 0,3 gånger den infallande strålens
våglängd. Blir droppen ännu mindre, blir attraktionen åter
övervägande, men alla droppar, vilkas storlek ligger mellan dessa
båda värden, stötas bort. Sin största möjliga verkan utövar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
