Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unga Roberts resa till Grönland för att uppsöka sin fader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillbakahålla mig, min mor! Hvems pligt är det
väl, om icke sonens, att uppsöka sin älskade far!»
Fru Griffin stridde en svår strid med sig sjelf.
Hon var visserligen beredd till de största
uppoffringar för sin man; men skulle hon väl också
gifva sonen till pris för de faror, i hvilka fadren
kanske redan dukat under? Dock, var det icke å
andra sidan en pligt Robert hade att uppfylla?
Han var icke ett barn längre, utan en stark
yngling, modig och beslutsam, och hans själ lifvades för
ett ädelt mål — modershjertat måste tiga.
»Välan, min son», sade hon med darrande, röst
och lade sina händer på hans hufvud, »drag hän
med Gud, Herren vare med dig! Måtte Gud
hafva förbarmande med mig och icke taga både make
och son ifrån mig! Begif dig i väg, Robert! —
Jag anförtror min son åt er, kapten Becker; ni
skall vaka öfver honom, skydda honom».
Den högsinte kaptenen lofvade detta på sitt
trohjertade sätt, och resan var bestämd; alla
förberedelser vidtogos utan dröjsmål Becker köpte
ett fartyg, enkom bygdt och rustadt för en färd på
Ishafvet, och försåg det så ymnigt med alla
lifsförnödenheter, att de kunde tillbringa icke endast
en, utan ett par vintrar deruppe i den höga norden.
Stunden kom, då fru Griffin skulle taga
afsked af sin son. Hon kände dervid mera fattning
och ståndaktighet än hon hade hoppats. Hon
omfamnade och välsignade Robert. Än en gång lade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
