- Project Runeberg -  Ulf /
123

(1926) [MARC] Author: Hans Zetterström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stora vägen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ULF I123X

med honom. Tuppen är först skygg och drar sig
tillbaka, men så småningom lär han sig, att han
inte har något att frukta från den människan.
Olschansky matar honom och tuppen kommer snart
underfund med att han nu får bättre kost än
den som bjudes i spiltorna. En dag bär
Olschansky upp tuppen i sin loge och nu börjar
ett umgänge som har ett annat mål än sällskap
och utfodring. Tuppen skall bli en artist, han skall
lära sig arbeta. Han går igenom en dressyr där
det gäller att lära sig att lyda och förstå sin herres
befallningar. Men det är inte mycket man kan
lära en tupp. Olschansky misslyckas med det ena
efter det andra, tills han en dag kommer på att
han kan få tuppen att gala på kommando förutsatt
att det bjudes någon verklig läckerbit efteråt.
Ibland trilsknar kamraten och då blir det ingen
mat. Nästa gång går det bättre, och en dag är
dressyren färdig. Olschansky får honom så långt
att han endast behöver lyfta sitt finger för att
galandet skall börja. Och nu är tuppen färdig.
Han är en artist, värd pengar.

En kväll kommer Olschansky in på arenan med
sin tupp. Han bär honom under armen och han
talar vänligt och lugnande till honom. Det gäller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:01:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ulf/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free