Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och en det förtjänade. Och hvarje kväll satt
nu kadin, den gråskäggige Nasr-ed-Daula, i
portiken till Omars moské, hvilken låg invid det
stora torget, och lyssnade till de sånger, som
sjöngos, och dömde öfver deras värde. Och
sedan några af de uslaste rimsmidarne blifvit
vederbörligen bestraffade, kom där en helsosam
skräck ibland de andra, så att Arwendruds
invånare ej mer så ofta blefvo plågade med
jämmerliga kväden.
Vid denna tid ansågs det i hela Iran, att
ingen skald kunde dikta väl, som icke bildat
sig efter den oförliknelige Firdusi. Han var Irans
stolthet och ära, han hade diktat de skönaste
Sånger, i hvilka han prisat sitt lands tappre
hjältar och besjungit dess härliga lustgårdar och
blomsterrika ängar, dess väldiga floder och dess
klara stjärnenätter. Och först och sist hade
han prisat den Allrahögste, hvilken är den, som
styr världen och leder menniskornas öden. Det
skattades af hvarje skald som den största ära
att blifva jämförd med Irans paradisiske sångare.
Då hände det en kväll, vid det att
Arwendruds invånare efter sin sedvana voro
församlade på torget, att en man vid namn Abu
Thaher trädde fram för att sjunga. Hans uppsyn
var icke lik dens, hvilken kommer för att ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
