Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifves ingen ormhistoria, som är för grof att sväljas af
fiskare och bönder på Sveriges vestknst. De flesta tro blindt
på sjöormen. Många hafva sett honom under de
hemskaste omständigheter. En fiskare, som bodde strax norr om
Lysekil, berättade mig, att han en gång förföljdes af en
sjöorm, under det han i sin båt rodde i en insjö. Han
räddade lifvet genom att med all skyndsamhet ro till en
trädbeväxt holme och gömma sig där, men ormen sam tre
gånger omkring holmen, vädrande efter honom, och odjurets
hufvud nådde öfver de högsta träd. Upplifvad af sitt ämne,,
företog han sig därpå att varna mig för »ringormar». Han
hade flere gånger sett dylika. Detta slags kräldjur tar
stjärten i munnen och bildar af sin slemmiga kropp en
ring; därpå rullar det sig själft fram i bygden med ringa
ansträngning och otrolig hastighet. Detta berättades mig
för många år sedan. Jag har sedan tänkt, att den svenske
fiskaren var en profet och hade en uppenbarelse om
velocipeden, som komma skulle.
Gröna fält, som sluttade ned mot stranden, en park
med en flaggstång och en ståtlig svensk herrgårdsbyggnad
där bakom träda nu fram vid innersta änden af fjorden.
Där synas hövålmar på fältet, och som jag stiger i land,
hör jag ett starkt raspande, som påminner mig om
Amerika, och när jag blickar upp, får jag se en slåttermaskin,
som skär sin breda väg genom gräset. En väldig hjord af
svarta och hvita nötkreatur står på betesmarken längre
bort invid sjöstranden. Här råder sommarhetta. Hur
olika mot den blåsiga udden vid Lysekil, fyra mil längre
nedåt fjorden! Här känner jag doften af klöfver och
smörblommor samt hör fågelsång och bins surrande. Här
ligger, skyddad på båda sidor af berg och sluttande mot
solskenet och fjorden, den fruktbara egendomen Saltkällan.
Dess egare, Patron V. Ullman, en kraftigt byggd karl
med rödt skägg, ännu knappt i medelåldern, kommer nu
fram på vägen, klädd i en hvit linnedrägt. Han är nu
på återvägen från sitt dagliga bad i fjorden och yrkar på,
att jag skall blifva hans gäst och följa honom hem för att
spisa middag med honom. Yi styra därför våra steg till
den rymliga salen, där jag blir föreställd för hans kära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
