Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men jag återvänder till min egen jagt. När jag hade
tagit npp min tjäder N:o 2, såg jag en bonde komma i
rask fart klifvande uppför sluttningen och emot mig. Till
min öfverraskning tilltalade han mig på engelska. Han
hade nämligen vistats i Amerika hela sju år. Då han
fått höra, att jag var ute och jagade på backarna vid Lena,
hade han gått ifrån sitt arbete och kommit för att språka
engelska med mig. Det var så roligt att tala engelska,
och han tyckte också mycket om Amerika. Hvarför
återvände han icke? Jo, han hade alltid tänkt göra så och
hade kommit hem blott på ett kort besök; men så hade
han här träffat en flicka och gift sig med henne, och så
hade han slutat upp att resa. Och hade jag skjutit en
tjäder? Nå, det var lyckosamt. Amerikanare vore alltid
goda skyttar. Och en till se’n! Nå, ja; han skulle taga
den ena och leta reda på den andra i trädet och bära båda
två hem till sin stuga vid landsvägen, och jag kunde komma
in och hemta dem, när jag passerade förbi på qvällen.
Den välvillige mannen stod också vid sitt ord.
Långt bortom höjderna, djupt nere i en bergsravin,
där höga ormbunkar vajade öfver ljungen, gjorde Nero
ett fast stånd. Jag skyndade ned från åsen; en orrtupp
flaxade upp och föll så ögonblickligen till marken. »Apporte,
Nero!» Men hunden ville icke röra sig ur fläcken. Han
såg på mig med en skygg, bedjande blick, vände
långsamt på hufvudet ocb stod tvärs för dalsänkan. Jag tog
ett steg framåt, så att jag kom bredvid honom, och strax
flög ett orrpar upp alldeles under nosen på hunden, jag
sköt både till höger och till venster, innan de hunno höja
sig öfver bergåsen. Vid smällen lyfte en fjärde fågel och
flög snattrande bort från mina tomma bösspipor.
Nu vandrade jag framåt under en half timme, tills
jag kom upp på ett bergskrön och fick syn på en vacker
insjö, som glittrade ett stycke bort nedanför mig.
Samtidigt hörde jag »po! po! po!» Detta är svenskarnes »hallå»
och ropen kommo från mina vänner, hvilka hade gått ut
för att möta mig. Jag såg dem snart långt nedanför
bergsluttningen och tog ut stegen för att träffa dem; men då
jag redan var dem nära, gjorde Nero stånd emellan oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
