- Project Runeberg -  Tvångströjan /
346

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

346

mig ner från bergsfolkets dalar till grässlätten, där
floden rann genom riskärren och änder och koltrastar åto
sig feta.

Då riset var moget, såg jag min syn. Jag satte Arunga
i fören på den med eld urkolkade trädstam, som vi
använde till kanot. Jag befallde henne att ro. I aktern
bredde jag ut ett hjortskinn, som hon hade garfvat. Med
två grofva pinnar böjde jag ner risstånden, öfver
hjortskinnet och klämde ut riskornen, som koltrastarna
eljes skulle ha ätit upp. Och clå jag hade visat, hur
det skulle gå till, lämnade jag Ar unga pinnarna och satt
i fören och rodde och gaf befallningar.

Förr hade vi ätit rått ris i förbigående, men inte
mått bra af det. Men nu torkade vi det öfver elden, så
att kornen svällde och sprucko och blefvo hvita och hela
stammen kom springande för att få smaka.

Sedan blefvo vi kända bland människorna som risätare
eller Risets söner och långt, långt efteråt, clå vi af
Flodens söner drefvos från kärren uppåt landet, togo vi
riset med oss och planterade det. Yi lärde oss att välja
ut de största kornen till sådd, så att allt ris, som vi
sedan åto, hade större korn och svällde mera, då det
rostades och kokades.

Men Arunga. Som sagdt, hon skrek och klöste som en
katt, då jag röfvade henne. Men jag kommer ihåg, då
hennes egna fränder, bergsfolket, tog mig till fånga och
förde bort mig till bergen. Det var hennes far, hans
bror och hennes båda egna köttsliga bröder. Men hon var
min och hade lefvat tillsammans med mig. Och om
natten, då jag låg bunden som ett vildsvin, innan det skall
slaktas, och de lågo trötta vid elden och sofvo, smög hon
sig öfver dem och slog ihjäl dem med krigsklubban, som
jag hade tillverkat med mina egna händer. Och hon grät

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvangstroj/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free