- Project Runeberg -  Tvångströjan /
238

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

minnet af prinsessan Om och Chong Mong-ju ännu kvar i
min själ, öfverflyttades af mig till Jake Oppenheimers
själ och väcktes nu af honom till nytt lif i min själ
genom detta yttrande på slangspråk. Och nu, min läsare,
har jag meddelat det till din själ. Försök att utplåna det
ur din själ. Det kan du inte. Så länge du lefver skall
hvad jag har berättat dig dröja kvar i ditt medvetande.
Det enda, som äger bestånd, är själen. Materien
fluktuerar, kristalliserar sig, fluktuerar igen, och former
upprepas aldrig. Formerna upplösa sig i det eviga intet,
hvarifrån det ej finns någon återvändo. Formen är ett
sken och den förflyktigas, liksom prinsessan Oms och
Chong Mong-jus kroppar förflyktigades. Men minnet af
dem lefver kvar, skall alltid lefva kvar, så länge det finns
några själar, och själarna äro oförstörbara.

»Så mycket är klart som korfspad», lydde
Oppenheimers slutkritik af Adam Strangs historia. »Och det är,
att du har hållit mera till i kineskvarterens ruskiga
nästen än som är bra för en respektabel
universitetsprofessor. Jag förmodar det är därför du har hamnat
här.»

Innan jag återtar berättelsen om mina äfventyr, måste
jag tala om något egendomligt, som tilldrog sig i våra
celler. Det är märkvärdigt på två sätt. Det visar den
där gatpojken Jake Oppenheimers förvånande intelligens,
och det är i och för sig ett öfvertygande bevis på
sanningen af hvad jag upplefde, då jag befann mig i
tvångströjtrance.

»Säg mig, professor», knackade Oppenheimer en dag
till mig, »då du drog den där Stranghistorien, minns
jag att du nämnde, att du spelade schack med den där
kungliga suggfoten, kejsarens bror. Var det
schackspelet likadant som vårt?»


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvangstroj/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free