- Project Runeberg -  Två berättelser /
43

(1898) [MARC] Author: Franz Hoffmann Translator: Henning Wendell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag kan inte, jag äger ej mer än dessa tio
dollars!» sade Hans förtviflad, i det han kastade sedeln
på bordet.

Värden tog den hastigt och stoppade den i fickan.

»Men ni, en landsman, kan väl ej vilja fråntaga
mig mina sista penningar!» sade Hans ängslig.

»Penningar hit, penningar dit!» svarade herr Fischer
barskt. »Jag fordrar ingenting annat än mina
penningar, och ni är ännu alltjämt skyldig mig två
dollars. Tills ni betalat mig dem, lägger jag beslag på
eder koffert. Och laga nu, att ni förtjänar något,
annars låter jag mitt folk kasta ut er ur huset!»

»En sådan behandling är något oerhördt!»
ropade Hans utom sig. »Hvad skall jag då ta mig till,
om ni kastar ut mig på gatan?»

»Hvad bekymrar det mig? Det är er sak», ljöd
det obarmhärtiga svaret. »Där är dörren! Ut!»

Hans insåg väl, att han ej kunde beveka den
omänsklige mannen. Han kastade en föraktfull blick
på värden och lämnade hans hus — utfattig, utan ett
öre på fickan. Under djup förtviflan genomvandrade
han gatorna utan mål. Han visste ej, hvarmed han
skulle stilla sin hunger, hvar han skulle finna en
hviloplats för nästa natt. Med en längtan utan like tänkte
han på sitt hem, på sin ömma mor, på sin hederlige
om också stränge far, på de goda dagar, han under
deras skydd upplefvat. Huru mycken kärlek och
omsorg för sitt bästa hade han ej af trots och böjelse
för lättja stött ifrån sig! Och hvad hade han vunnit
därpå? Hunger, elände, förakt och bitter nöd!

Men »nöden drifver hund i band!» Hans insåg att
lian för att kunna lefva måste arbeta, och nu, för
första gången, lyckönskade han sig, att han åtminstone
förvärfvat någon insikt i snickaryrket. Han beslöt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaberatt/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free