Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De gamla byn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knep kunde de köra till kvarn och göra gästgivarskjuts.
Nordenberg målade på förra hälften av 1800-talet en så
kallad genrebild, med en skjutsflicka som knogar i en
smålandsbacke och driver på sin häst, medan herre-
karlen bokstavligen vräker sig i vagnen.
Förutom allt annat arbete skötte de kreaturen och
förädlade avkastningen av dem. De förstod sig på att
riva potatismjöl, att göra jäst, att brygga dricka. De
samlade vilda bär och ätliga örter, kryddörter och läke-
örter, vilka spelade en stor roll vid utdrygning och va-
riering av kosten och vid behandling av yttre och inre
lidanden. Det är inte utan intresse att kvinnorna skulle
ha med sig särskilt rikhaltiga kryddkvastar i kyrkan vid
Marie Himmelsfärd i mitten på augusti, datum samman-
faller med Der grosse Frauentag i Sydtyrolen, som länge
var den stora dagen för insamling av medicinalväxter.
När linet var berett och ullen kardad, spann de, fär-
gade garnerna, vävde, sydde vardagskläder och söm-
made helgdagsdräkter. Linnés skildring av hur Vire-
stadshustrurna tog sig ut då de kom ridande till kyrkan
i sina tvärsadlar, är övermåttan praktfull. De hade glän-
sande vita klutar på huvudet, broderade vita tröjor, kjol
och liv sömmade med silverglitterband, skärp eller
»lista» med silkesfransar som virades två gånger om
livet. De var påhängda med silvermaljor och silver-
kedjor, silverbucklor och silverkors i sådan mängd att
man börjar tro på den uppgiften hos Cavallius att en
kvinna vid högtidstillfällen kunde bära så mycket silver
på sig som värdet av en hel gård. Utom det broderade
skärpet bars ett vitt gnidet armkläde bundet om livet
»genom vilket de havande kvinnfolken artigt fördöljde
sitt tilltagande, helst då de andre av en vane behöllo
samma bruk».
Karlarna bar tröja och byxor av renhud eller vad-
mal, deras skjortkragar var även de »artigt stickade»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
