Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur en Konstnärs lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väl då ett förfeladt lif kunna bringa dig? Förtrampad
och beledd skulle du klandra dina föräldrars
eftergifvenhet till denna önskan, åt hvilken du kan vara
förvissad jag aldrig ger mitt samtycke.
— Låt mig blott försöka, — bad jag ångestfull — låt
min törstande själ ej försmäkta ... O, låt mig under
några terminer genomgå akademien i Stockholm och
gör jag då inga framsteg, så kan jag ju återvända och
fortsätta studierna, då jag lofvar vara så flitig att jag
skall godtgöra den försummade tiden.
Min far teg, men jag såg af min mors bedjande
blickar det hon öfvergått på min sida.
— Om — började hon halfhviskande och något
skygg — om Hugo skulle få försöka. Jag tror, det ej
är rätt att betvinga hans böjelse ... och som sagdt: ett
kort uppskof med studierna gör nog inte mycket till
saken.
— Inte göra till saken — brummade min far —
fruntimmer böra ej blanda sig i affärer, som de ej förstå
att bedöma. Det är godt och väl att vara hjertnupen,
men svag får man ej vara ... och just för det jag
håller pojken kär, så nekar jag.
— Ack, var ej obeveklig — bad jag innerligt;
ty jag såg han hade svårt att bibehålla sig konseqvent.
— Nå i Guds namn då, men förebrå mig aldrig
denna svaghet!
Och nu låg jag vid hans bröst, der jag dolde mitt
tårdränkta ansigte, och jag darrade af en onämnbar
känsla. Det förekom mig, som om min själ jublande
svingade sig upp mot högre rymder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
