Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
TRONS SEGRAR.
fylld, fick den trogne tjänaren gå hem i
frid.
Det var en dag på våren. Där ute i
naturen var islossning. Vårsolen höll på att
försmälta de vita snödrivorna till vatten,
som i små rännilar lågo och glittrade.
Lilla Maj och hennes syster ville ännu en
gång åka kälkbacke, innan den var borta,
och de voro just i full färd därmed, då
de fingo syn på mor, som kom från
källan med ett ämbar vatten och. stod nu där
nere på vägen och samtalade med en
gammal man. Nu kallade hon på sina små
flickor, ochi när de kommo nära, sågo de till
sin glädje, att det var farbror Adolf. Han
räckte dem sin hand och, de nego så
vackert.
»Mina kära söndagsskolbarn», började
den gamle, jag ville nu säga er farväl och
tacka er för att ni varit flitiga i
söndagsskolan. Ni får ej mera se gamle farbror
Adolf, men jag vill möta er hemma hos
Gud.»
Härmed lade han sina händer på deras
huvuden och bad Gud välsigna och bevara
dem. Det var en gripande avskedsstund.
Barnens moder torkade sina ögon med
förklädssnibben och sade: »Känner ni er sjuk?»
»Nej, men jag känner mig trött, och
en röst i mitt inre säger mig, att från: den
korta resa, jag nu företager, kommer jag
ej 1 evande tillbaka».
När Maj hörde dessa ord, var det nära att
hon brustit ut i gråt, men hon behärskade
sig.
En kort tid därefter kom en dag en
vagn, på vilken stod en svart kista. Tårar
ville skymma blicken för lilla Maj, där
hon stod på trappan bredvid sin mor och
syster, medan vagnen sakta rullade förbi;
ty hon visste, att i kistan vilade stoftet
av hennes älskade lärare. Hennes moder
torkade sina tårar och sade: »Farbror Adolf
var ändå en Herrens profet. Frid över
hans stoft!» Då kunde ej Maj längre
behärska sig utan gav tårarna fritt lopp, och
hennes lilla gestalt skakade av snyftningar,
där hon tåg i mors famn.
Hennes kära »farbror Adolf» hade gått
hem och lämnat ett stort tomrum men ock
ett ljust och, heligt minne.
M a t h i 1 d a.
Vid missionär F. Fransons grav.
Afrika-missionärinnan Malla Moe skriver
1 ett av sina resebrev om sitt besök vid
F. Fransons grav i Chicago:
»Då jag såg, att det stod på gravvården:
Den 2 augusti 1908 (den dag, då broder
Franson hemförlovades) gingo mina
tankar tillbaka till den söndagsmorgonen den
2 aug. 1908. Jag var då på besök på en
utstation, som höll på att byggas. Det var
vackert solskensväder. Allt var så stilla
uppe på berget. Fåglarna sjöngo.
Evangelisten John Gamede kom ned från
berget. Han hade varit där uppe en stund
för att bedja till Gud. Vanligen gå de
troende först avsides på morgonen för att
bedja, i synnerhet på söndagarna. Han kom
nedslagen in i huset, där vi voro. och
sade bedrövad: ’Jag drömde nu på morgonen,
innan jag vaknade,, att den store missionär
F. Franson for iiksom en örn upp till
himmelen. Han for högre och högre, och
till sist for han så högt, att jag såg honom
icke mer.’ Jag kände mig också nedstämd,
men tänkte icke mer på saken. Då jag sedan
efter en tid kom hem, fick jag
’Evangelisten’. Där var ett brev från F. Franson från
Sydamerika och, ett telegram, att han var
död. Jag träffade John hemma och sade:
’O, jag har en sorglig nyhet att tala om
för dig. Vår store missionär Franson är
död.’ John tog det lugnt och sade: ’Jag
sade ju till dig, att jag såg honom fara
upp till himmelen’. Jag tog då reda på
datum, och till min stora överraskning var
dt t samma dag, han dog, som John talade
om sin dröm, söndagsmorgonen den 2 .aug,
1908. — Denna söndagsmorgon stod så
levande för mitt minne, då jag nu stod vid
graven och såg på inskriptionen. De
vänner, som följde mig till graven, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
