Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
, 301
Det var en broder nere vid
Göteborgs hamn, som anmärkte: »Var äro
våra svenska bröder? Vilja de ej offra
sina liv för hedningarnas frälsning?
. Det är ju endast kvinnliga, som resa.»
Sannerligen en fråga att beakta!
En varm hälsning till alla vänner
i Sveriges bygder och på
hednafäl-ten från våra sex utresande systrar och
Eder i Herrens tjänst lyckliga
Nanny Fredrik son.
Adr.: Gränna.
Från hemlandet.
Från Klenshyttan [Dalarne].
Då vi även på denna plats äro en liten
v skara, som Gud har frälst och tör vilka
Jesus blivit dyrbar toch hans ord kärt, ha
vi några år brukat samlas till
evangelist-möte. ■ Ett sådant var i år anordnat den 21
och 22 augusti. På lördagens afton
voro evangelisterna Frideborg Ingström,
Augusta Östling, Selma Persson, Hanna
Larsson och Gust. Björk närvarande och
förkunnade Heirens ord samt framburo i
Andens kraft vittnesbörd om Honom, som
förmår frälsa och bevara.
På söndagen anlände ytterligare ett par
vittnen, evang. Gust. Berg och E. J.
.Jansson. Det regniga vädret gjorde, att
mängden av deltagare ej blev så stor, som eljest
blivit fallet. Dock ankommo några även
från angränsande orter.
Emellertid utgöt Herren sina
välsignelsers flöden över oss och förlänade sina
vittnen nåd att genom Anden uppenbara och
förkunna den härliga frälsning vi äga i
Kristus samt även påvisa Guds underbara
ledning med sina barn och vittnen. Om
ingen männsika känner deras behov, så
känner Gud dem och besvarar deras böner.
Därjämte framhölls vikten av att helt
överlämna sig åt Herren och vara ärlig
inför honom samt akta på den kallelse,
varmed vi äro kallade.
Evangelii fullhet förkunnades för oss,
Guds barn blevo uppbyggda ,och syndare
kallade.
Herren fullborde sitt verk och hålle oss
redo för sitt möte!
Vill även säga ett tack till styrelsen och
de evangelister, som sänts till Dalarne
samt ett tack och; en hälsning till de
evangelister och missionärer, som förut besökt
denna plats. D. E. Pn.
Från Uärmland. Tankar nch
reflek-tioner från mötet i Sunne.
Belelförsamlingens sedvanliga
sommarmöte avhölls den 5 sept.
Dagen ingick med strålande solsken,
vilket gav en lyftning åt ens eljest
till följd av den senaste tidens nästan
ständiga regnväder något fördystrade och
tyngda sinne. Det var dessutom en för vårt
möte mycket gynnande omständighet, i det
att många, som hade att färdas avsevärda
sträckor för att deltaga i högtiden, annars
helt säkert skulle uteblivit.
Tillslutningen blev ock. glädjande nog, ovanligt stor;
lokalen var till sina båda salar#nästan till
trängsel fullsatt.
De Herrens vittnen, vi detta år hade
glädjen hälsa välkomna till vårt möte, och,
till vilkas varma vittnesbörd vi fingo
lyssna, voro: missionärerna Hans Nilson med
fru från Afrika och J. Ottoson (från Kina,
evangelisterna Hanna Lundell, Alva och
Ingeborg Eriksson och försmlingens
predikant O. Salomonsson, vilken sedan
midsommar vistats i sin hemtrakt, Småland, men
nu hade återkommit.
Redan från mötets början förnams Andens
verksamma delaktighet och herravälde över
stämningen, i det han gjorde Ordet levande
och, öppnade sinnen och hjärtan för
detsamma. Detta tydligen till svar på innerliga
förböner. Utan bön gives icke* tillträde
till människors hjärta med livets ord.
Vältalighet, bevisföring, studier och varje
annan förberedelse, hur grundlig som helst
— allt detta tillsammans kan ej till någon
närmelse ersätta förbönen, nej, intet kan
göra detta. Gud är den som upplåter.
Även i denna betydelse kunna Herrens ord:
»Klappen, och eder skall varda upplåtet»
tagas. Och då Paulus talade vid ett
bönemöte i Filippi, heter det, att Herren
öppnade purpurkrämerskan Lydias hjärta, så
att hon gav akt på vad som talades.
Århundraden i förväg lägger ju ock profeten
i Jesu mun orden: »Herren har
öppnat mitt öra.» Hur mycket mer av behov
är icke detta i fråga om människor, vilkas
andliga trumhinna är anfrätt av svnd och
lättsinne. Outförbart, ja, omöjligt är detta
för människor, men icke för Gud.
Därför, den som icke räknar med Gud i
allvarlig bön, är dömd att misslyckas i sitt
själavinnarearbete.
Vårt möte var en sannskyldig
glädjehögtid, men även allvarets. De tillfällen i
livet, då Gud på ett alldeles särskilt sätt lå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
