Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278 T. RONS
intressera de svarta för missionsarbetet
uppe i Afrika. Även ha vi begynt att för detta
ändamål taga upp små kollekter. Det är
enda vägen att få verkligt missionsliv bland
detta folk, att intressera dem för arbetet,
som ligger långt borta ifrån deras egna
dörrar- Ty dec är alltid svårast att se
bjälken i sitt eget och sitt folks öga samt att
verka för deras frälsning bland vilka vi
dagligen umgås.
Durban, Overport, S. Africa, den 12
juli 1920.
K. J. JohanSon.
Itongasi, Munster P. O., Natal, den 23
juli 1920.
Kära läsare av T. S.l Guds frid!
»De skola vila sig från sitt
arbete.» Upp. 14: 13.
Det lilla ordet vila är ett ord, som
särskilt under de sista månaderna har
klingat så ljuvligt, emedan jag varit så trött,
så trött. Mänskligt sett, har jag också varit
nära »porten» och haft bara ett kort steg
in i den eviga vilan. Ännu är jag dock
kvar i stridens och de många
prövningarnas land. Att få lämna jordens möda och
strid och bryta upp och vara med Herren
vore ju, som Paulus säger, »mycket
bättre»; men så har man sina nära och
kära samt arbetet, som ligger ömt om
hjärtat, och därför är man tacksam, så
länge det är Guds vilja, att man får vara
kvar i striden. Vi få ju redan här äga vila
i Gud och i hans löften, fast det yttre
livet kan vara stormigt och kroppen trött;
men vi få dock alltid erfara, att vi äro
gäster och främlingar här nere.
I mitt förra brev nämnde jag om, att
vi skulle hava en bibelkurs här, och den
har nu varit. Bröderna Alm och Anderson
voro här och hjälpte till med
undervisningen. Så hade vi också glädjen att få
hava våra systrar Hilda Johanson och El-
SEGRAR.
sa Nilson med. Rätt många av de svarta
samlades dag efter dag, och vi tro, att ordet
skall bära varaktig frukt. I ett brev från
Anderson hör jag, att hans evangelist
hade sagt, att detta var den bästa bibelkurs
de haft. En av de många uppgifter, som
falla på en missionärs lott på
missions-fältet, och för övrigt en ,av de allra
viktigaste, är den att hålla församlingen ren
och varm, och därtill bidraga i väsentlig
mån våra bibelkurser. De troende
hedna-kristna äro ljus i sin mörka omgivning,
om de äro verkligt omvända; däremot om
»omvändelsen» endast tagit så djupt, att
de fått kläder på sig, så äro de ett stort
hinder för evangelium. Därför vill jag
hellre få in en verkligt troende i församlingen
än hundra namnkristna.
Det finns svarta församlingar här ute,
som äro riktiga pesthärdar i sedligt
avseende. leke underligt, att hedningarna
säga, att deras hedendom är bättre än
sådan kristendom. Om vi nödgas utesluta
någon i våra församlingar för synd, så taga
dessa församlingar emot dem med öppna
armar och göra dem till ledare för att
locka till sig så många obefästade
själar som möjligt. En av de största
orsakerna till att detta fält är så hårt är
denna falska kristendom och ett köttets
e-vangelium, som försänker den arme
hedningen mycket djupare i »dvn», än han
redan är. Här behövs Guds Andes kraft för
att väcka dessa syndens trälar, som
bedraga både sig själva och andra. Vi
behöva edra förböner nu mer än
någonsin, ty det är i sanning ännu mycket
mörker i Afrika. Tid och krafter räcka icke
till att skriva så många privata brev,
därför vilja vi genom dessa rader sända vår
gemensamma varma hälsning till alla våra
vänner.
Broderligen
C. E. Lundin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
