- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Trettioförsta årgången. 1920 /
234

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

234

T. RONS SEGRAR.

na. Jag har under året gjort tegel och
byggt ett hus för att inrymma tryckeriet.

Vår utstation Itche Mahlamno inneha vi
ännu, fast en hel del folk har flyttat
därifrån. 49 äro inskrivna i församlingen, 14
ha blivit döpta under året, vadan
församlingen nu består av 63 medlemmar. Vid vår
andra utstation, Incane, har verksamheten
upphört. Allt folket har flyttat därifrån,
men de ha ej uttagit sina medlemskort, ty
de ha tanke på att som en stam
få ett stycke land för sig själva; och då
önska de att vi skola upptaga verksamhet
ibland dem. Evangelisten skall gå med dem.

Herren har uppehållit oss under de
dyra tiderna, som ha varit och äro; och vi
hoppas, att han i fortsättningen vill göra
det, för sitt namns skull.

K. V. Karlson.

Betania.

»Därför förtröttas vi icke.» 2 Kor. 4:16.

Då förra årets rapport skrevs, var det
med lärjungarnas bön till Jesus: »Bliv kvar
hos oss» jag började. Han har stannat
kvar och varit när med sin allsidiga hjälp,
kärlek och nåd, även under det senast
flydda året. Då krafterna ej velat räcka
längre, har han fyllt i med nya sådana; då
modet sviktat, har han givit nytt mod;
då det hela synts omgivet av mörker, har
han låtit ljus uppgå. Och vad mer är:
han vill ej någonsin lämna eller övergiva.
Nyårsnattens glansnummer var: »Lova
Herren, min själ, och förgät icke vad gott
han har gjort dig». Ps. 103: 2.

Innan jag nämner något om
verksamheten, är det tvenne skeden i mitt liv, av
stor betydelse, som jag önskar omnämna.
Det första är, att jag under det
gångna året passerat mitt halvsekel, det
andra, att det ar på några dagar när 25
år, se’n jag som missionär första
gången landsteg på Sydafrikas mark. Tack,
Gud, för varje dag som gått!

ARBETET på detta fält har fortgått
ungefär på samma sätt som förut, med
reguljära möten på huvud- och utstationerna
jämte kraalbesök. Vi ha fått glädjas åt
ej så få, som bestämt sig för att vilja

följa Herren. I synnerhet på utposten
Bo-boy har det varit och är ännu ganska
livligt. Förr var det rent ledsamt att
komma till kapellet där och ha möten, ity
att så få kommo för att höra. Nu
däremot får man se unga och, gamla komma
i skaror till Herrens hus, fyllande varje
plats.

Vid utposten Kwasele, där den
ledsamma splittringen i början av året genom
»Ziom-lärans införande uppstod, har det
gapande såret ej ännu läkts. De utgångna
ha nu byggt sig ett eget hus ej långt
från vårt, där de driva på med sin
propaganda. Några få finnas dock, som ej
låtit sig vilseledas. Bedjen Gud för de
vilseledda, att de må komma tillbaka, och
att skaran må förökas av dem som tro.

MEDARBETARNA äro fortfarande till
glädje och lijälp. Det ser ut som om de
mer och mer började känna ansvaret för
att få sitt eget folk med på himlavägen.
Mosis, vår äldste evangelist, har dock av
viss anledning sedan någon månad »lagt
selen av». Vi hoppas dock, att han snart
tar den på igen. »Sailas», förut avskild
för evangelii kall, har under det flydda
året börjat få litet underhåll av medel,
som’ influtit för evangelister här på
platsen.

En ny medhjälpare, som inflyttat, »Paul
Zama», ber jag att få introducera för
vännerna. Han synes vara en nitisk och
trogen man, mycket angelägen att få själar
frälsta.

FÖRSAMLINGEN såsom sådan är det
ej lätt att ge omdöme om. En hel del
giva’ det intrycket att de leva ett gott
och sunt liv med Gud. Andra följa med,
som Lot med Abraham. En tredje part
ingiva tvivel. Vi kunna dock ej skilja dem
ifrån församlingen, då de ej blivit
beträdda ftied uppenbar synd. Hjälpen oss med
dem i edra förböner.

KVINNOMÖTEN ha hållits varje fredag
under året, och ha föreståtts av min hustru.
Ehuru emellanåt ej så många samlats, ha
mötena likväl varit till välsignelse och
manat till utgivande för andras frälsning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1920/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free