Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
, 223
»Ja t lilla Manni», förklarade hon.
»O ja, det visste jag nog; nu har jag
då fått min förlorade lilla syster igen. Men
säg, känner du inte igen mej? Jag är ju
din bror Harry!»
»Sa», upprepade barnet, underbart
fängslad av de blanka knapparna i hans dräkt
och, av hans vänliga ord, »du e min bo
Hajji.»
»Och du håller väl av mig, lilla Mannie,
göir du inte?»
»So, hålle mytte av dej, sälle Hajji»,
och därvid slog hon ömt sina armar om
den nye brodern och lutade sitt rosiga
ansikte emot honom.
»Nu kan ni väl ändå tro, snälle man,
att jag inte har tagit fel? Om ni nu är
snäll och bär henne hem, så skall ni säkert
få många pengar av mamma för det.»
(Forts.)
Befordrad titi
härligheten.
»Ja, dina ,ögon skola skåda en konung
i sin härlighet, de skola se ut över ett
vidsträckt land.» Jes. 33: 17.
Våra kära vänner och kamrater få bud,
den ene efter den andre, att lämna
stridsfältet här here och, stiga högre upp för
att taga i besittning vad de här ha trott på
och kämpat för.
Torsdagsmorgonen den 27 maj blev
evangelisten Emil Olsson från Alvik,
Nederlu-leå, befordrad till härligheten.
Våren 1917 lämnade han sig åt Gud och
började strax att med ali frimodighet
vittna om sin frälsare. Han var en av dem,
som, vid bibelkursen i Långnäs avskildes
för att verka som evangelister inom
Norrbottens Ev. Ungdomstörb. Klippan. Hans
tanke och, önskan var att sedan fä
genomgå H. F:s bibelkurs vid Götabro och, om
Herren så ledde det, få offra sitt liv på
hednamissionens altare.. Men Herrens väg
ledde högre upp.
Broder Olsson brann av nit för själars
frälsning och Guds barns fulla
överlåtande åt Gud, och, i detta sinne härdade han ut,
tills livsgnistan slocknade. Under
feberyr-seln talade han ofta om möten och om
själars frälsning.
Under sin sjukdom var han alltid glad
och, belåten. Jag hörde aldrig ett ljud av
klagan gå över hans läppar. Med detta
belåtna och ’blida drag över sitt ansikte
somnade han in i döden. Det var
lungsoten, vilken härjar så svårt i dessa
bygder, som1 bröt ned den unge, kraftige,
ännu icke 25-ärige mannen.
Söndagen den 13 juni fördes hans stoft
till sitt vilorum; å Gammelstadens
kyrkogård. Vid graven sjöng en kör »Han
brister snart, min silvertråd». Så läste
undertecknad Joh. 11: 25 och talade något om
det ljus, som dessa ord sprida över den
eljest så mörka graven, samt sökte skildra
några drag ur den hädangångnes liv och
arbete. Åven läste undertecknad de här
nedan anförda verserna, varefter kören
sjöng »I himmelen, i himmelen, Där
Herren Gud själv bor». En hans bästa kamrat,
Axel Nordkvist, uttalade sitt varma tack
för allt vad br. Olsson varit för honom. Till
slut sjöngs gemensamt: »Här vi skiljas
från varandra o. s. v.»
Förutom begravningsgästerna voro
många vänner från skilda platser närvarande
för, att- säga honom sitt sista farväl.
På kvällen var möte anordnat i Långnäs
missionshus. Det blev både åminnelsemöte
efter br. O. och avskedsmöte för
kinakandidaten Edit Ökvist. Missionshuset var
till trängsel fyllt, och, många kraftiga
vittnesbörd avlades. Det hela blev en
gripande, allvarlig stund, då vi fingo en
levande påminnelse om huru ovaraktigt vårt
liv är.
Nils Rehnman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
