- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Trettioförsta årgången. 1920 /
221

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRONS SEGRAR.

, 221

Han går ut på söndagsmorgnarna före kl.
6 till olika platser, där de infödda
sova i större skaror, och har möten.
Dessutom biträder han i kapellet. Lördagen
före ovannämnda söndagar är Majozi gatu-,
barack- och slumevangelist.
MISSIONSRESORNA

under året ha varit 14. Jag har
företagit tre; på en var Augusta med.
Majozi har rest elva gånger. Andra söndagen
i varje månad har Majozi predikan hemma
bland sitt folk. Mina övriga medarbetare
ha varit 41 med 33 predikoplatser. Ett
nytt församlingshus har invigts till Herrens
ära.

BOKSPRIDNING.

15 biblar eller testamenten, 5 sångböcker,
1 månatlig zulutidning och ett större
antal traktater hava bortgivits under årets
lopp.

Se där stommen av vårt arbete —
inramningen av en tavla, vars pennteckningar
höra Herren till! Evigheten skall framvisa
tavlan först efter sedan den bestått
eldsprovet. Månne vi då skola känna igen den?!

Med tack till Gud och människor för
det flydda arbetsåret, en innerlig hälsning
från edra i Herrens tjänst

Oscar och Augusta Emanuelson.

Från hemlandet.

Från Knlsta Bergslag, Närke.

Söndagen den 20 juni samlades vi ännu en
gång tili evangelistmöte i Vissboda.
Mången gång ha vi sagt till varandra: Kanske
är det sista mötet i V. Men ännu har
Jesu, dröje., och vår glädje är att verka hans
verk. tills han kommer.

Under år som gått, har säkert mången
blivit vederkvickt t il i sjn ande där uppe
på kullen bland björkarna, fast vi se och
märka, att det är svårare för Gud att få
tala även till sina barn, då de ha för stor
synkrets utomkring.

Men vi kände redan på lördag, då vi
vid Hidingebro fingo möta våra kära vänner
Rostedt med ’fru ’samt Rut Johansson,
Marta Nilsson och syster Ramqvist, under det

färden gick upp mot bergen, att Jesus
pä nytt ville möta oss.

Söndagsmorgonen kom med vackert
solsken samt en förstärkning bland vittnena av
br. Wallin. Vi fingo många dyrbara lärdomar
och påminnelser om huru rika vi äro, då vi
förbliva i Kristus. Vi vinna evigt liv och
hela himmelens härlighet. Vidare fingo vi *
lyssna till Deboras segersång. Prisat vare
Herrens namn, att ännu i dag, trots allt.
finnes det en stor skara på jorden, som1 ka.,
säga: »Våra hjärtan tillhöra Israels Gud och
dem bland folket, som villigt följa Herren».
En tyst bön steg upp från våra hjärtan,
att vi måtte vara bland dem, som offra
sitt liv i Mästarens tjänst. Vi se så
mången stanna vid sina inhägnader och egna
intressen (se Dom. 5: 16.)

En skon avslutning till mötet fingo vi vid
Hälsingsåsen, då M. Nilsson och syster
Rostedt vittnade på ett mycket gripande sätt
om taran att följa den breda vägen men
välsignelsen av att gå den smala. Till sist
vittnade Rut Johansson om huru tre
sånger under mötet sjungits in i hennes hjärta:
en bönesång, »Närmre, ja, närmre! Din
vill jag bli»; lovsången »Du skall ha lov,
pris, äran och makten» samt
hemlandssången »Och jag skall se hans ansikte o. s. v.»

En hjärtevarm hälsning till eder,
smålänningar, för edert besök i Vissboda.

Gud välsigne!

A—a N—n.

Från Grönberg.

Dä säkert många av våra evangelister i
tanken ofta göra besök på denna plats, ville
undertecknad, enligt vännernas önskan,
genom ’1. S. sända en hälsning härifrån.

Som förut arbeta syskonen Jansson troget
och (med glädje i Herrens tjänst, och
söndagen den 13 juni hade de inbjudit till det
varje år återkommande missionsmötet.
U-tan tvivel gjordes förberedelserna til!
högtiden med blandade l^änslor, detta på grund
av underrättelsen trän flera av de
väntade vittnena, att de voro förhindrade
närvara.

Gud uteblev dock ej. Han välsignade och
försåg. Dagen inbröt med strålande
solsken, och i den talrikt församlade skaran
rädde högtidlig stillhet. Kännande oss
vara pà heligt rum inför ordet, upplevde vi
hälsningstalets sanning: »Vi hörde-ett tal,
som var oss nytt» (Ps. 81: 6). När den
helige Ande får verka, blir det gamla
evangeliet om vår korsfäste Frälsare alltid nytt
för hjärtat. Tacksamma till Gud, som hör
bön och gör vida mera än vi kunna begära
eller tänka, skildes vi åt, då högtidsdagen
gått till ända. Må Gud välsigna våra
syskon här i fortsättningen! »Förtföttens ej
att göra det goda!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1920/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free