Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
ner, for vadl I haven gjort för oss
andligen genom edra förböner och lekamligen
med edra missionsoffer.
Då vi nil fått börja ett nytt år, kännes det
tryggt och saligt att få börja det och säga
»ja, amen» till Paulus’ ord i Rom. 12: 1
och 6: 13. »Frambären edra kroppar till
ett offer, som är levande, heligt ochi Gud
behagligt, eder förnuftiga gudstjänst.»
»Ö-verlämnen eder själva åt Gud —• — och
edra lemmar såsom rättfärdigheteus
redskap åt Gud.»
Tsoyün i januari 1920.
Eder i Herren tillgivne
"Carl Anderzén.
I/åra senas! utgångna zulumissionärer.
Carl Fridolv.
Flågra data ur mitt liv.
Jag föddes den 31 maj 1893 i Kävsjö
församling av Jönköpings län (Småland) av
föräldrar, som önskade se sina barn på
samma väg som de själva vandrade —
vägen till himmelen. Jag blev därför från
första stund föremål för trogen förbön.
Särskilt minnes jag min moders innerliga
böner om qiin och mina syskons" frälsning.
Hon har nu sedan över elva år tillbaka hos
Jesus fått vila ut från striden, men hennes
böner verka, och som ett bönesvar går jag
nu till Afrika för _ att bringa dess svarta
inbyggare Guds evangelium.
SEGRAR. , 185
Redan som barn kände jag kallelsen till
hednafältet, och särskilt genom några
varma missionsföredrag blev jag tidigt
medveten om att min uppgift var en
missionärs. Yttre omständigheter, egen
oförmåga och ovärdighet syntes dock lägga
oöverstigliga hinder i vägen, och det var först
sedan jag började förstå, att ingen
undanflykt fanns, och sedan Gud sagt till mig:
»Den Herren kallar, den skiekliggör han
ock», som jag gick att infria mitt löfte.
Hösten 1913 deltog jag i bibelkursen på
Götabro och fick där — liksom under de
två år, som sedan följde, innan tillfälle
gavs att bevista någon mer bibelkurs —
fördjupa min självkännedom. Detta var ej
uppmuntrande men — behövligt...
Vid bibelkursen 1915 anmälde jag mig
som evangelist samt utsändes till Dalarna,
där jag sedan mest verkat. — Första året
var motgångarnas och stridernas år. Trots
allt kände jag mig dock vara på Guds
väg och var trygg.
Med erfarenhet av strid och, nederlag
och egen vanmakt emot synd och otro
var jag under bibelkursen. 1916 ett enda
stort, skriande behov efter Guds kraft.
Där framfördes av kamrater vittnesbördet
cm att Herren än som fordom möter sitt
folk med kraft och döper i den helige
Ande. Jag sökce — och fann mer än jag
anat. Aldrig glömmer jag den underbara
natten på »Vilan» den 17 nov. 1916, då
Jesus döpte mig i den helige Ande.
Halleluja! Jesus har sedan den stunden blivit
mera dyrbar och oumbärlig för mig; i
Honom är min fröjd och min kraft.
Min verksamhet som evangelist har ej
alltid givit det resultat, som det bort
göra — kanske beroende på att jag ej v ä
n-t a t större resultat. Dock har även jag
till Jesu ära fått se, att livets ord bär
frukt, där det utsås.
Till alla vänner och medarvingar till livets
nåd, som jag lärt känna och älska under min
evangelisttid i Dalarna och Närke,
Ångermanland, Norrbotten och Småland etc., vill
jag här-, ’Jd sända en hjärtlig hälsning och
ett innerligt tack för al! kärlek och förbön.
Detta är nu min avskedshälsning till eder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
