- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Trettioförsta årgången. 1920 /
137

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRONS SEGRAR.

, 137

kunna ta del uti. Kinesen blir inte alis
förlägen, om han ensam blir uppfordrad att
sjunga en vers ur sången, utan går igenom
den med glans, fastän han knappast kan
en rätt ton. Den vackra ursäkten: »jag
kan icke», får man sällan höra, då det är
fråga om sång och tal. Bara giv signalen
tili el t vittnesbördsmöte, så resa sig
flera samtidigt. Se här ett par ax från ett
dylikt möte. Sökaren Poh berättar, att hans
hustru låg för döden i höstas. Grannarna
rådde honom att söka en trollman, men han
vände sig till Gud med följande bön:
»Käre Gud! Visa mig nu, om du är den
sanne Guden, därigenom att du gör min
hustru frisk!;, Och till mångas förvåning och
Guds ära blev hans hustru frisk.
Gamle Wang berättar, vad Gucl gjort i hans
hem. »Då jag blev omvänd», säger hani,
»voro både min hustru och min mor
fiender till mig, men nu tro även de på
Jesus, och vi ha haft frid i hemmet i över
10 år.» Ho berättar, att sedan hans mor
fått veta, att han blivit en kristen, skrev
hon till honom, att han inte behövde
komma hem mer; hon ville inte längre
erkänna honom som sin son. Efter att han
bedit omkring ett års tid för sin mor,
skrev hon igen, att han var välkommen
hem. Ho blev omvänd under pesttiden för
2 år sedan. Vad som särskilt tilltalade
honom var, att, då massor av hedningar
dogo, var det ingen bland de kristna som
dog. Detta väckte förtroende för de
kristnas Gud.

Vår gosskola hade nyligen sin
avslutning, och vi gladdes över de framsteg, som
gjorts under det gångna året. Det är
huvudsakligast församlingsmedlemmarnas barn,
ett urval av dem, förstås, från flera av
våra församlingar, som vi öppnat en
folkskola för här i Tatung. På de andra
stationerna få de endast småskoleundervisning.
I förening med skolans omnämnande ville
vi sända vårt varma tack för alla
offergåvor, vi få mottaga för barnens underhåll
i våra skolor, samt bidrag för
söndagsskolan. De många enskilda eller föreningar,
som underhålla en inf. representant, äro
härvid icke förglömda. Det är ett stor-

verk, som har evighetsvinst med sig.
Låtom oss därför icke förtröttas!

Snart ha vi det kinesiska nyåret, då vi
först, v. G., lia en s.
k-»evangelisationsvecka. Flera av de kristna bruka då offra
en vecka av sin tid för att hjälpa till att
genom tal och skrift sprida ut Kristi lära.
Därefter börja bibelkurserna, som bruka
hållas i den 1 :sta kin. månaden.

Med oss är Herren; han för våra
strider. Med honom segra vi!

Så vitt jag vet, är allt väl med
kamraterna på de olika stationerna. Bedjen för
oss!

Min hustru förenar sig i hälsningar.

Broderligen

Carl Ohlson.

Från Zulu.

Nomapiazi.

Vem är hon?

Min och hela fängelsets sorgebarn.

Ah, hur så?

Ack, det var ju hon, som bet Nokufa och
gav henne ett stort sår i ena tummen —
hon har skarpa tänder att bita med; det
var ju lion, som slogs med sina
jämlikar i fängelset, som svängde ämbar,
spadar, vedbitar, högafflar och allt tänkbart,
som kunde flyttas, för att bliva
segervinnare i striden. Det var ju hon, som
med utsträckt arm och vilt tjut slog
vakt-kvinnorna från sig och gav två handfasta
poliser fullt arbete med att övermanna och
bortföra henne. Det var ju hon, utanför
vars mörka cell jag sedan fick sjunga om
Jesu frälsande nåd. — »Jag har hört din
sång; far väl», kom det därinifrån. —
Det var ju lion, som förut sagt mig: »Du
behöver icke komma hit för min skull».
— Det var ju ’hon, om vilken
fängelse-läkaren vid den ovannämnda striden sade
till mig: »Hähg henne och dem alla, de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1920/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free