Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TRO och LIF
Religiös Tidskrift för Finland.
N:o 24. Onsdagen den 15 December. 1886.
Innehåll:
| Anmälan | 1. |
| Vid ett årsslut | 1. |
Det lefvande ordet, af dr W. G. Blaikie
(slut) | 2. |
Bibel- och böneförenings läseordning för
1887 | 3. |
| Ett julminne, af ***talia | 4. |
| Notiser och kommentarier | 4. |
| Korrespondens: Tyskland | 5. |
| I fråga om troshelbregdagörelsen | 5. |
Den apostoliska kyrkans vittnesbörd, af
E. de Pressensé (slut) | 6. |
Återigen hr “Klerk“ och frikyrkligheten,
af V. W. L. | 7. |
Anmälan.
Tro och Lif utkommer äfven
nästföljande år, enligt samma plan
som hittills. Bladet står öppet för
meningsutbyte i religiösa och
kyrkliga frågor, ehuru härvid det
förbehåll måste göras att uppsatser som
räkna på införande böra, särskildt
med afseende å tidskriftens knappa
omfång, vara korta och på sak
gående.
Tidskriften utkommer den 1 och
15 i hvarje månad i oförändradt
format. Kontor: Vestra
Strandgatan 7, Åbo, dit alla för densamma
afsedda meddelanden adresseras.
Priset blir oförändradt:
I Åbo, der prenumeration kan ske
antingen å bladets kontor, eller å
postanstalten (i senare fallet med
tillägg af postarvode): 4 mk för
helår, 2 mk för halfår och 1 mk per
qvartal, då bladet afhemtas. För
hembärning tillägges 50 p.
I landsorten, der prenumeration
sker å hvarje postanstalt samt
genom postkupén: 4 mk för helår,
2 mk för halfår och 1 mk per
qvartal, med tillägg af vanligt
postarvode, hvarjemte
I Helsingfors prenumeration kan
ske å hrr O. W. Laurent & Co:s
tidningsdepot, N. Esplanadgatan 43,
samt å Missionsbokhandeln,
Mikaelsgatan 1, å hvilka ställen bladet
äfven kan afhemtas, utan extra afgift
för porto.
I Sverige prenumereras å alla
postanstalter, enligt af svenska
poststyrelsen faststäld taxa.
Åbo d. 15 Dec. 1886.
Redaktionen.
Vid ett årsslut.
Ingen tidpunkt af året kan gerna
vara lämpligare för ett lugnt och
lidelsefritt bedömande af lifvet och oss
sjelfva än dess sista veckor. Ofrivilligt
drages tanken derunder ofta tillbaka till
de erfarenheter man upplefvat, de
skickelser af olika slag man genomgått samt
de felsteg och försumligheter, hvartill
man gjort sig skyldig under det snart
svunna året. Ett mäktigt inflytande i
denna riktning utöfvar härvid den stora
högtid, hvars heliga, fröjdfulla
betydelse erhöll ett uttryck i englachörens
sång: ”Ära vare Gud i höjden, frid på
jorden och människorna en god vilje!”
Julen, sen barndomens tid förbunden
med kära minnen, kastar sitt
fridsamma inflytande långt framför sig,
mildrar känslorna, manar till sjelfpröfning
och framkallar tacksamheten till den
Gud, som i det han gaf verlden en
Frälsare, Jesus, äfven med honom gifvit oss
allt, som till lif och gudaktighet hörer.
”Ära vare Gud i höjden” bör derför
vara den första tanken vid en tidpunkt
som denna. ”Om jag förgäte dig,
Jerusalem, så förgäte mig min högra hand!
Min tunga låde vid min gom, om jag
ej minnes dig, om jag ej håller
Jerusalem för min aldra högsta glädje!” En
frid på jorden eller en välvilja
menniskorna emellan, derifrån Gud skulle
vara utesluten, och hvilken sålunda
blefve bygd, icke på den himmelske
Fadrens godhet, utan på föränderliga,
menskliga känslor, är föga värd vår tillit.
Men der Herren allena erkännes som
välsignelsens källa, är det icke blott
tillbörligt att gifva honom äran, utan
det måste äfven kännas som en kär och
dyrbar pligt att få göra så.
Stora äro äfven de nådebevis, hvilka
vid årets sista stunder böra samla det
finska folket i lof och tacksägelse inför
Guds ansigte. Jemfördt med de stora
kulturländerna är vårt ett i flere
afseenden lyckligt lottadt land.
Egendomen är mera jemnt fördelad, så att den
fara, som uppstår af ett vidsträckt
samhällslager, lefvande i yttersta armod och
elände, icke i någon allvarlig grad kan
ifrågakomma hos oss. Klass- och
kastkänslorna, ofta upphofvet till mycken
bitterhet menniskorna emellan, kunna
under våra förhållanden finna ringa eller
ingen näring. Vi behöfva icke,
sålänge fabriksrörelsen icke utvidgar sig och
vårt folk ej blyges för landtmannens
hedervärda och urgamla yrke, frukta den
öfverhängande faran af ett oroligt,
industrielt arbetareelement, och till följd
deraf hafva vi äfven blifvit förskonade
för de våldsbragder och
blodsutgjutelser, som arbetarerörelserna i utlandet
medfört. Äfven är den allmänna
ordningen, såsom grundad på ett laglydigt
folkmedvetande, öfverhufvudtaget bättre,
och lagarnas, efterlefnad lättare att
öfvervaka, än bland kulturländernas
myriader. Lägga vi härtill att vi under
många år varit förskonade från svårare
frost och missvext, att inga härjande
farsoter gått fram, att vi fortfarande
fått åtnjuta fredens välsignelser, att
ingen djupare nöd trots de arbetsfattiga
tiderna herrskar i landet samt att
evangelii förkunnande och särskilda
kristliga kärleksföretag burit allt mera
frukter, bekämpande synd och last, så
kunna vi redan härutaf se huru
mångfaldiga och stora orsaker vi hafva att ur
tacksamma hjertan uppstämma
lofsången: ”Ära vare Gud i höjden!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 04:22:00 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/troochlif/1886/0191.html
