Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Till minnet - Albert Theodor Gellerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ALBERT THEODOR GELLERSTEDT
som skulle ta djupare tag i människohjärtat, som skulle
än kraftigare inpränta den levnadsvishet, som han under
sitt långa liv hade insamlat?
Han, som i tre riktningar hade nått så högt, som en
människa över huvud kan önska sig, kände han sig glad
över det sätt, varpå han hade förvaltat sina pund? Var
det tillräckligt för honom att vara pilträdet med de många
stammarna? Grubblade han inte över hur det kunde ha
varit, om han med samlad kraft hade skjuiit mot höjden
som en enda stam?
Det förefaller till och med, som om Gellerstedt skulle
ha känt på sig, att en blivande minnestecknare komme att
göra honom dessa och liknande frågor. Han börjar ett av
sina prosastycken med att erkänna, att han har blivit mycket
bortskämd med allehanda utmärkelser, och han lovar att
berätta om en av dem, den första. Och efter denna
löftesrika början får man veta, att han vid fem års ålder hedrades
av en tacksam skolmoster med en ask sockerpullor. Det
är nästan, som om han ville roa sig på den stackars
efterträdarens bekostnad.
Det var den kalla och sena våren 1906. Gellerstedt och
hans hustru hade rest till Paris, de hade levat där ett par
veckor, och nu, i början av juni, var de på hemväg. Och
vid dåligt lynne var han. Han hade inte varit nöjd med
någonting där ute, hade förargat sig över såväl toaletter
som ansikten, över både blomrabatter och konstverk. Hela
resan, för så vitt som den skulle vara ett nöje, hade varit
misslyckad.
Han ville väl inte säga det just, men misshumöret kom
sig kanske mest därav, att han inte tyckte om att vara borta
från täppan i maj och juni.
Alltsom åren hade gått, hade nog mycket annat förlorat
sitt intresse, men kärleken för blommor och småfåglar, den
hade bara tagit till. Och att vara tvungen att resa bort
just i den årets tid, när de gjorde honom mest glädje, det
hade han inte kunnat bära med tålamod.
349
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
