Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Stämningar från krigsåren - Den lille sjömannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN LILLE SJÖMANNEN
— Jo, du är just den rätte, du! Att säga, att du inte ville
dricka mer kaffe i dag!
Han skrattar och är lycklig över sin lilla list, och de
båda gamla glömmer sig så långt, att de småler, de också.
Men när kaffebrickan tas bort, blir det slut på livligheten,
och tystnaden faller över dem igen. Båda gummorna ser sig
omkring, som vore de ängsliga, att någon skulle ha märkt,
att de hade haft roligt. De sträcker upp sig och sätter på sig
den stränga kyrkminen.
— Det var allt bra roligt, att vi fick så vackert väder
för den här utflykten, säger sonen. Han säger det med en
min, som om det skulle ha varit han, som hade ställt om
med solskenet och lugnet och sommarfägringen och ville
ha beröm för det. Och de förstår detta och berömmer honom,
men därmed låter de samtalsämnet falla.
Den lille sjömannen har emellertid blivit livlig efter
kaffet, och han vill verkligen locka dem in i ett samtal.
— Se, mor, så många svalor! säger han.
Modern lyfter huvudet, men ser åt orätt håll. Hennes
ögon är gråa av starr, och hon ser inga svalor, men det
gör detsamma.
— Ja, tänk, så vackert de flyger! svarar hon.
Om en stund blir det tal om att gå hem och sluta upp
med detta roliga. Det är de gamla, som väcker förslaget,
men den unge ber dem helt ivrigt, att de ska stanna än
en stund. Han har det så bra här.
Och han sitter där gungande och småvisslande, sedan
alla samtalsämnen har fallit till marken. Han önskar sig
ingalunda därifrån. Han är alldeles nöjd med sin värld.
Det kommer en skara av fem, sex ungdomar vandrande
genom trädgården. De talar mer högröstat än de förutvarande
gästerna, för med sig en helt annan stämning än den, som
förut har varit rådande under de himmelshöga träden.
De vandrar tätt förbi bordet, där den lille sjömannen
sitter, nickar och vinkar för att göra sig uppmärksammade
av honom, men tilltalar honom inte, utan går vidare.
Men en av dem stannar, en ståtlig flicka, vacker, finhyllt,
med stora, bedjande ögon.
323
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
