Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Dödskallen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
avskräckande med sig, men i den sinnesstämning, vari han
nu befann sig, tänkte han endast på livets mörka sidor.
— Eftersom ingen annan vill komma till mig, får jag väl
bjuda ett par gastar från kyrkgården, mumlade han. De
ska väl åtminstone inte skämmas för att gå på kalas till
dödgrävarn.
Han gick just då förbi den gamla gråstensmuren, som
omger Svartsjö kyrkogård, och det var naturligtvis därför,
som en sådan tanke hade uppstått i hans hjärna, men ännu
så länge hade han visst ingen avsikt att göra allvar av den.
När han hade gått ännu ett par steg, märkte han
emellertid, att ett runt, vitt föremål skymtade fram i det torra
gräset, som kantade gångstigen. Det blänkte mycket vitare
än en vanlig sten, och han stannade för att se efter vad det
kunde vara för slag. Då varseblev han i det bleka
skymningsljuset ingenting mindre än en dödskalle. Den hade
troligen blivit uppkastad med grus och mull ur en grav,
som han hade grävt föregående dag, och sedan hade den
väl av något djur blivit släpad dit, där den nu låg.
Under vanliga omständigheter skulle mannen säkerligen
ha tagit upp denna kvarleva av en människa, som kunde
ha varit en av hans förfäder och i alla händelser hade levat
och dött i samma socken som han, och burit in den i
bårhuset, men nu var han inte i lynne att företa sig något så
enkelt och naturligt. I det stället lyfte han på hatten, bugade
sig småleende för dödskallen och tilltalade den med en
egendomligt mild och flöj tände röst, som han sällan använde,
annat än då han var i sitt mest farliga lynne.
— Goafton, goafton, sa han, och väl mött! Ja, nu får
jag önska en god jul för det första, och för det andra får
jag tala om, att jag är ute för att bjuda på kalas. Jag undrar
om ni håller er för god att komma till mig i kväll? Det
är ingen stor tillställning, förstår ni, men nog ska ni få så
mycke av både mat och brännvin, att ni kan stå er.
När han hade framfört bjudningen, blev han stående med
hatten i hand liksom för att invänta svar.
— Ja, ni säger då inte nej åtminstone, fortfor han, när
han hade väntat en skälig stund, så jag får väl hoppas, att
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
