Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Den heliga bilden i Lucca
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HELIGA BILDEN I L U C C A
— Jag är bara en olärd lantarbetare, viskade den gamla
mannen tili sin hustru. Det är väl därför, som jag inte kan
förstå varför han finner detta så löjligt.
De trängde sig allt närmare, och äntligen kunde de med
egna öron höra hur munken bedyrade, att om någon ville
ge en gåva, stor eller liten, till den heliga bilden av den
korsfäste, som förvarades i Luccas domkyrka, skulle det
vedergällas honom hundrafalt.
Munken avgav sin försäkran med den trovärdigaste
uppsyn, men stadsborna var ur stånd att fatta, att han inte
skämtade. För vart ord han yttrade blev skrattsalvorna allt
högre och gycklet allt friare.
— Jag kan sannerligen inte förstå de här stadsborna, sa
den fattiga kvinnan. Tycker de då inte, att detta är ett
storartat anbud? Jag skulle bara önska, att jag ägde något,
som jag kunde ge bilden.
— Du har alldeles rätt, instämde mannen. Titta på
munken! Det är en ärlig och trovärdig man, som vet vad han
säger. Om jag vore en av de rika stadsborna, skulle jag inte
tveka att ge bilden hela min förmögenhet för att få den
hundradubblad tillbaka.
— Käre, käre man, utropade nu kvinnan, gör allvar av
vad du säger! Vi är ju inte alldeles utfattiga. Har vi inte
våra grönsaksland och vår stuga och vår gamla åsna? Det
bleve ingen stor summa, om vi sålde dem, men tänk dig, att
den på en gång bleve hundra gånger förstorad! Vi skulle
bestämt bli så förmögna, att vi hade bröd till döddagar.
— Du tar alldeles orden ur munnen på mig, svarade
hennes man. Vi har ju strävat och arbetat i hela vårt liv
utan att bli rikare fördenskull. Nu lider det mot den tiden,
då vi inte längre kan försörja oss själva. Vi bör inte
försumma ett sådant tillfälle att skaffa oss en sorgfri ålderdom.
Härmed var deras beslut fattat. Nästa dag begav de sig
till sin granne, en välbärgad och förståndig lantbrukare,
och frågade honom om han inte ville köpa deras stuga,
deras trädgård och deras gamla åsna.
Den rika bonden hade länge önskat att bli ägare av den
lilla jordbiten, som låg tätt intill hans gård, och blev glad
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
