Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
269
kunna komma dit. Hon erinrade sig det
sista, med en blykula skrivna brevet. Det
kom för henne, att det innehöll namnet på
bonden, hos vilken hennes far dött. Hon drog
fram brevet ur fickan, men kunde ej läsa det
i nattmörkret. Armarna sjönko maktlösa.
Men då började Guds hand lyfta det
nattliga doket från jorden. Ur halvdunklet stego
konturerna av de svarta alarna nere vid
vattnet, höga stammar med tungt lutande
kronor, sällsamma, som av lidande förvridna
gestalter. Morgongryning omsvepte jorden.
Lätta dimmor svävade över flodbädden.
Fåglarna började kvittra. En ljum, fuktmättad
vind satte de sömndruckna grenarna i
rörelse. På trädgårdens rabatter lyste vita
blommor och väckte smärtsamma minnen
inom henne. Hon kämpade tappert emot
dem. Och det gick över...
En tung dåsighet överföll kropp och själ.
Nu skulle hon äntligen få sova ut, efter så
många rolösa nätter — i sin egen bädd, som
en främling så länge hade intagit. Hjärtat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
