- Project Runeberg -  Tränne tyska ändelser i svenskan /
6

(1878) [MARC] Author: Fredrik August Tamm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Neutra på -ande, -ende

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som gleði af glaðr, fysi af fúss, kristni af kristinn o. s. v.,
och torde vara att jämföra med latinska ord på -ntia, såsom
ignorantia, scientia, obedientia, benevolentia. Men då dessa
former endast finnas i isländskan och icke hafva neutralt kön,
kunna de icke ställas i omedelbart sammanhang med våra
neutrala former. Andra fornnordiska ord finnas danade med ett
suffix liknande presens-participets och delvis med neutralt kön;
men dessa hafva för det mesta en mera konkret betydelse och
synas oftast vara af nominalt, icke verbalt, ursprung. Sådana
äro med neutralt kön, fsv. höghindi, quighandi, tiþandi,
(tidhindi), œrandi (œrindi)
, isl. kvikvendi (kvikindi), sannindi,
réttindi;
och med feminint kön: fsv. sannind, rœttind,
fœghrind, raþind, swœlgind
, samt isl. vitand (vitend) vetskap —
former som alla mer eller mindre äro olikartade med våra
abstrakta neutra och icke kunna förklara uppkomsten af dessa,
som nu kunna bildas af hvarje svenskt verb.

Däremot skall man i lågtyska skrifter från senare
medeltiden eller från 1500:talet lätt finna talrika exempel på
verbalsubstantiv af neutralt kön, som till begreppet fullkomligt och
till formen på det närmaste likna de svenska på -ande, -ende
nämligen ord med stam på -end, d. v. s. slutande på ent[1] i
nom. och ack., -endes i gen., -ende i dat. sing. Dessa
substantiv äro, såsom vi snart skola styrka med exempel ur lågtyska
skrifter, ingenting annat än biformer af infinitiven, hvilken
form ju som bekant i nyhögtyskan nyttjas som substantiv till
begreppet helt och hållet motsvarande de svenska orden på
-ande, -ende. Att dessa lågtyska substantiv, då de upptogos
i vårt språk (hvilket synes hafva börjat ske omkring eller
något före år 1500) fingo en form sammanfallande med det
svenska presens-participets, är lätt förklarligt, då de i själfva
lågtyskan i en del kasusformer på det närmaste liknade ett
sådant particip. I fall man vill utgå från dativ-formen (som
i lågtyskan torde varit den oftast förekommande och äfven
tyckes varit den i början mest förekommande i svenskan)
behöfde för öfrigt ingen annan formförändring därvid vidtagas
än ett utbyte af e i låg. -ende mot a i sv. -ande, hvilket
utbyte är att betrakta såsom en helt naturlig försvenskning vid


[1] I följd af en genomgående lågtysk ljudlag, att d i slutet skarpes
till t (om det också ej alltid uttryckes i skriften).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:19:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tretyskisv/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free