- Project Runeberg -  Resebref och hågkomster /
181

(1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderom Östersjön 1856 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

önskar att du och din misse varit tillstädes, när de
stora kattorna åto; där förslog icke ett möss. I Jardin
des plantes funnos för närvarande omkring sex lejon,
fyra tigrar, tre leoparder, tre pantrar, en hop hyenor
och schakaler. Haf respekt för din misses anor, Betty,
ty alla, utom de två sistnämnda, tillhörde kattsläktet.

Dessa djur voro af mycket olika lynne. Träldomen
hade förnedrat somlige af de starka; de sågo dystra,
slafviska och ruggiga ut. Vargarna till exempel voro de
eländigaste vargar man kan tänka sig. Andra bland
vilddjuren hade ännu helt nyligen jagat i skogarna och ännu
icke lärt sig fina pariser seder. Just dessa bestar voro
favoriter för åskådarne. Förfiningen tycker alltid om att
se framför sig ett stycke ödemark, och dessutom älskar
fransmannen allt slags lejonlynne. Hvilka artigheter man
sade det stora numidiska lejonet, som knappt bevärdigade
hela den brokiga samlingen utanföre med en likgiltig
blick! Det föll ingen in att räcka öknens konung ett
bröd; det är också förbjudet. Det är blott björnar som
matas med nådegåfvor.

Men ingen af alla dessa bestar kunde dock mäta
sig med den stolta bengaliska kungstigern. Han hade
först nyligen blifvit hämtad från Ganges’ stränder; han
var hög som en mindre häst, men längre, i sin fulla
styrka och vildhet, skönt randad i gult och svart, för
resten till hela sin skapnad och sina fasoner en ofantelig
vildkatt. Jag bekänner uppriktigt att jag icke velat möta
honom en afton i skogen. Hans gulgröna ögon brunno
i dyster glans och genomborrade åskådaren, han var en
Nero och mer än en Nero, ty han var blodtörstig, men
icke feg. Och därför beundrade fransmännen honom.

Hvarje djur hade dubbla burar, en yttre mot
trädgården och åskådarne, en inre mot en trång korridor åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topresebr/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free