Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Nyslott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
först hade börjat kriget och för hvars raska framträngande
konungen väntade att se icke blott denna fästning, utan
äfven Villmanstrand, Kexholm och måhända själfva det
starka Viborg falla.
Den korta sommarnatten hade redan svept sitt flor
öfver vän och fiende, när sergeant Croneld, sedan han
haft den försiktigheten att gömma sina dokumenter från
Otava under en klippa i skogen, anmälde sig till
tjenstgöring i Pääskylaks by, en kvart mil från fästningen.
Här stodo hundra eller hundrafemtio man under
öfverstlöjtnanten baron Otto Ramsay för att besörja
sjöpatrulleringen på Haapavesi i norr; men emedan man hörde
kanonad och Lennarts kompani stod närmare fienden,
red han vidare och nalkades spetsen af den långa bergiga
landttungan, som låg gentemot fästningen.
Något skulle man göra under denna enformiga
blokad, om hvilken Stedingk skref till konungen, att
grekerne bestämdt icke dröjt tio år utanför Trojas murar,
om de där haft hälften så tråkigt som han vid Nyslott.
Då och då konverserade kanonerna, då och då gjordes
för ombyte en diversion uti fiendens flanker; men
fästningens kommendant – »den gamle turken», som han
kallades, emedan han lärer varit till börden tatar –
tyckte ej om att blifva störd i sin nattro, och det var
därför något ovanligt att denna natt höra konversationen
så lifligt i gång. Något särdeles måste vara å bane.
Lennart brann af otålighet att första gången i sin lefnad
pröfva sitt yrke och farans tjusningskraft.
Han uppsteg på höjden och såg med klappande
hjärta det för honom så nya och hänförande skådespelet.
Nedanför honom utbredde sig på tre sidor de tysta,
dunkla vattenfjärdarna, framför honom det gamla fästet,
hvars tre torn tycktes växa i höjden och förlora sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
