- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:295

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Jack rider ut som parlamentär

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

har slintat mot epåletten. En katt skulle ej dö af en
sådan rispa. Nej, han tror sig ännu vara i fiendens klor,
han ställer sig död. Men hvarför var han så blodig, när
hufvud och bröst äro fullkomligt oskadade?

– Det är blod som flutit ur vänstra örat. Han har
fått ett dödligt slag med ett trubbigt vapen, troligen en
gevärskolf. Hjärnan är krossad, allt är slut.

– Gå ni till skogen med edra gevärskolfvar! utbrast
kornetten förargad och likväl darrande. – Utom
en liten rispa vid örat, finns här icke tecken till skråma
i hufvudet. Tror ni man blåser ihjäl en så rask pojke?
Jag har sett honom falla från tolf fots höjd mot stenarna,
och en kvart därefter kunde han säga grannlåter
åt en fröken.

– Jag kan verkligen icke upptäcka en enda blånad,
anmärkte fältskärn förvånad, efter en noggrannare undersökning.

– Sade jag icke det? Se på honom; ser han ut
som en död! Har Bäcken någonsin sett en vackrare pojke
sofva? Han skulle vara död! Han är ju ännu varm!

I stället att svara, fortsatte fältskärn med stigande
förundran sin undersökning. Han tyckte sig finna en
svag, knappt märkbar, återstod af lifsvärme i trakten
kring hjärtat. Han höll den döde ynglingens hand mot
eldskenet, och fingrarna syntes ännu ljusröda, halft genomskinliga,
icke af den askgrå färg, som antyder blodets
förstelning och dödens vissa inträdande. Af hjärtslag
och andedräkt märktes intet spår, men när torparehustrun
framsökte en rar klenod i kojan, biten af en sönderslagen
spegel, och denna hölls för den dödes mun, visade
sig på glaset en fin dimma.

– Han lefver! utropade den unge fältskärn med
glad öfverraskning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free