Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Vågen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vågen.
Det var en natt i svalka; på fästet månen sken; de
strödda skyar summo som tankar i det vida och
utan spår de skredo i nattens dunkel bort. Djupt under
klara månen på jordens tysta dälder den mörka skuggan
låg. Där ingen lutas strängar i natten sakta ljödo, och
där slog intet hjärta, hvars suckar funnit ord. Så tyst
som nattens spöken gå genom skogens skuggor, så gingo
genom lunden de honungsmätta vindar, de trötta
aftonandar i löfvens kronor sofvo, och världen hade frid.
Blott vågen var vaken i vida världen. Högt slog
hennes längtan mot strandens klippor. Högt brusade
oron i hennes fradga. Hon suckade tungt; då hviskade
månen och sade så: »Hvi suckar du våg därnere i
djupet? Hvi är du den enda som vakar och klagar, då
världen har frid och blott mina strålar gå fram och gå
åter i drömlik glans?»
»Vredgas icke, silfverdrottning, sade vågen, vredgas
icke om jag ensam uti vida världen klagar. Se i
bottenlösa barmen speglar jag ditt klara anlet, dina skyars
ljusa lockar, dina stjärnors silfverblickar ur mitt inre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 04:02:32 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/topesang/a0010.html
