Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnesord uttalade af Zacharias Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sin egen verld — dock är ett trofast folk,
Som frågar vandrarn från sin hyddas dörr:
Säg, går det nu vår gode furste väl? —
Och hör, då svara klockorna i tornet:
Nu har vår gode furste hjertesorg! . . .
Aktning för Sorgen, för den himmelska,
Som böjer menskans hufvud, för att handen
Ur det fördolda må få plats att lägga
Rättfärdighetens krona deruppå!
— Vi känna Sorgen. Var ej hon den amma,
Som närde vid sin barm vårt finska folk,
Som bröt dess hårda bröd, som sjöng dess sång,
Som lärde detta folk att älska, lida,
Försaka, hoppas, tro! — Och derföre,
Ehuru främlingar på maktens höjder,
Förstå vi jordens mäktige, som lida;
Ja, då förstå vi dem kanhända bäst;
Ty också vi ha lidit. . . .
Det berättas
I våra sagor om en ädel mor.
Hon satt en qväll vid dödens dunkla flod
Och sörjde, sörjde bittert; ty förblödd
Vid hennes sköte låg en älskad son.
Förgäfves flöto hennes strida tårar:
För detta sår fanns ingen jordisk läkdom;
Här stod all konst, all visdom utan råd.
Då sände hon ett bi, ett litet bi,
Till stjernorna, att hemta evig läkdom.
Och biet flög på trons, på bönens vingar
Högt ofvan verldarna till Skaparns famn
Och vände åter med så himmelsk honung
Ifrån Guds Allmakts knän, att alla tårar
Förvandlades i fröjd och ynglingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
