Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
bannlystes, mörkgröna rullgardiner sattes upp,
för att utestänga solen från vårt förmak, och de
välsignade solstrålarne fingo slippa in blott vid
sådana högtidliga tillfällen, då min hustru och
mina döttrar voro* ute för att handla, och jag
kunde tillfredsställa min ociviliserade manliga
instinkt, genom att draga undan alla förhängen
och lifva upp rummet liksom i forna dagar.
Men detta var ej det värsta. De nya
möblerna och den nya mattan blefvo ett
oppositionsparti i rummet. I djupet af mitt hjärta hyser
jag den tanken, att för hvar och en god liten
tomte, som försvann med de kära gamla sakerna,
kom en hop små räfvar in med de nya. Dessa
små demoner voro alltid färdiga att rycka min
hustru och mina döttrar i klädningen, att knuffa
dem på armen och komma dem att anställa
förhatliga jämförelser mellan de vackra nya
möblerna och det som återstod af de gamla. De
intalade dem att förakta mitt skrifbord, att förakta
den gamla hvilsoffan, där under så många år
husmodren tronat, att förakta arbetsbordet och
ar-betskorgen, med beständiga antydningar om huru
dylika saker skulle taga sig ut i vissa väl
vårdade förmak, där nya möbler, sådana som våra,
funnos.
"Egentligen hafva vi icke något förmak",
sade Jenny en dag. "Vårt har alltid varit ett
slags skräprum, bibliothek, studerkammare,
barnkammare, drifhus, — allt på en gång. Aldrig
ha vi haft någonting som annat folk!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
