- Project Runeberg -  De tolv apostlarne eller Jakob Bagges skatt. /
85

(1913) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

anförde sagan om råttan, som söndergnagde lejonets nät,
därvid förmenande, att om jag vore lejonet, så ville du vara råttan.
Nu har ödet vänt det så, att det i stället blev din uppgift att
frälsa lejonet från råttorna.
— Ja, medgav tiggaren, verkligheten far ibland illa med
sagorna.
De begåvo sig nu bort från klostret och under vägen berättade
Gösta följande om sin svåra nöd i råttgraven:
— Efter ett fåfängt famlande i luften, varvid jag tyckte mig
se lampan och där bieivid munkens avskyvärda ansikte höja
sig över mig, då det i stället var jag som sjönk, kände jag en hård
stöt och förlorade medvetandet, ehuru, efter vad jag tror,
endast för en kort stund. Uppvaknandet var förfärligt. Jag
väcktes till medvetande därav, att vämjeliga djur sprungo över mitt
ansikte och mina händer, ja, jag kände till och med ett bett i
ett finger och huru de sleto och drogo i mina kläder. Mörkret
var ogenomträngligt, men jag förstod, att det var råttor.
Dessutom såg jag deras ögon lysa såsom små rörliga punkter av en
gröngul färg, liknande den, silihuvuden giva ifrån sig i mörker
Min första impuls var naturligtvis att resa mig upp och fäkta
och slå omkring mig med värjan för att hålla råttorna på av
stånd, vilket till en början lyckades tämligen bra, ty de blevo
rädda, då de märkte, att jag icke var ett lik, som de förmodligen
först trott, utan en levande människa med förmåga att försvara
sig. Därefter kände jag efter, hur det förhöll sig med mina lem:
mar efter det svåra fallet, och denna undersökning gav ett
ganska tillfredsställande resultat. Ty med undantag av en viss
ömhet på flera ställen var jag frisk och färdig. Och så långt var
ju allt gott och väl. Men orsaken till att jag kommit så lindrigt
från fallet var, hur goda dess verkningar än blivit, av allt annat
än behaglig natur. Den låg nämligen däri, att hålans eller
brunnens botten var betäckt med ett högt lager av den vämjeligas te
orenlighet. Förmodligen hade den använts till att däri nedkasta
klostrets avskräden av varjehanda slag. Därav ock den otre v-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:57:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tolfapo/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free