Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sv anas, att barndomsminnena alldeles överväldigade honom
och han glömde var han befann sig, glömde krig, politik och
budskap och allt det som på sista tiden fyllt hans tankar.
Då väcktes han till verkligheten av hovslag, som tycktes helt
nära, men ändå såg han ingen ryttare. Men i detsamma vek
hästen om hörnet av ett väldigt, mossbelupet stenblock, och så
— drömde han eller var han vaken? — befann han sig mitt
emot sina minnens och tankars drömda ideal, flickan, som han
sett en tidig morgonstund för fyra år sedan på Litslena
gästgivaregård, amazonen på Sigismunds kröning, henne, som han
aldrig kunnat återfinna, sedan han sett hennes gyllene, för
vinden fladdrande lockar försvinna i folkhopen, då hon sprängde
bort från arenan, men som han alltjämt drömt om, alltjämt
hoppats att få återse. Och nu satt hon mitt emot honom, så
nära, att deras hästar nosade på varandra, och utan att de
kunde komma förbi varandra, ty de hade mötts i en remna mellan
tvenne ofantliga stenblock, så smal, att där icke fanns utrymme
för tvenne ryttare bredvid varandra.
Drömde han eller var han vaken — det var det han omöjligt
kunde klargöra för sig själv.
Han måtte ha sett löjlig ut under dessa bemödanden, ty
flickan brast ut i ett silverklingande skratt.
Men då återkom Gösta till sig själv, strök hästen baklänges
för att lämna rum, lyfte av baretten och sade, i det han djupt
bugade sig i sadeln:
— Förlåt, ädla jungfru, min tafatthet, men jag blev så
förvånad över att så plötsligt återse er här, att jag icke visste
om synen var verklighet eller om det var mina tankar, som tagit
kroppslig gestalt.
— Återse! sade hon med en röst, som i Göstas öron lät som
himmelsk musik, har ni då sett mig förr?
— Ja, ädla jungfru, två gånger, tyvärr inte mer än två. Den
första gången var en tidig vintermorgon för fyra och ett halvt
år aedan på Litslena gästgivaregård i Uppland. Ni var då i säll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
