Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans egen skull hoppas att ieke allt var hyckleri. Även i den mest
förhärdade äventyrares hjärta finnes väl dock en, om än
tillbakaträngd, känsla för hem och föräldrar, som kan flamma upp
efter långa års skilsmässa. Lägges därtill de olyckor och lidanden,
som den sista tiden för honom burit i sitt sköte, så vilja vi gärna
tro, att där låg mera allvar i återseendets känslostämning än han
kanske själv visste om.
Slutet på detta sällsamma uppträde blev emellertid gott, och
då är ju. allt gott. Det blev full försoning mellan fader och son,
och hade. Anna gråtit av ängslan och oro, då hon gick att till sin
stränge fader föra budskapet om den förlorade sonens återkomst,
så grät hon nu av glädje, då hon och hennes fader och broder, den
förre nu åter vid sin vanliga vigör, lämnade huvu dbyggnaden på
Mem för att i det egna hemmet i flygeln ordna ett rum för den så
länge saknade brodern. Det hade nämligen blivit beslutat, att
Lambert såsom’ gäst skulle stanna på Mem, tills han hunnit vila
ut och hämta sig efter resans vedermödor. Därefter skulle riddar
Erik, efter vad han lovat, skaffa honom någon lämplig plats, helst
i närheten av Mem, så att han sluppe att åter skiljas från den
åldrige fadern. Riddaren lovade ock att skänka honom nya
kläder i stället för de usla paltor, i vilka han gjort sitt inträde på
gården. Lambert hade sålunda för ingen del skäl att beklaga sig
över emottagandet i fädernehemmet. Men skulle han ock lyckas
utföra det uppdrag, varom ingen på gården hade någon aning,
men som vi känna? Ja, det får framtiden utvisa–––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
