- Project Runeberg -  De tolv apostlarne eller Jakob Bagges skatt. /
47

(1913) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Ett aftongille hos hertig Carl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Nej, det är något, som rör ers nåde själv.
— Låt höra!
— Sänd återbud till den italienske konstmakaren, som ers
nåde beställt hit i afton för att roa edra gäster.
— Vad skall det betyda? Det är icke min sed att giva
återbud, åtminstone icke utan trängande anledning. Jag vill dock
minnas, att du själv icke längre sedan än i går afton livligt
gillade det påhittet. Vad har då inträffat, som så hastigt
kunnat omstämma dig?
— Jo, det, att jag fått anledning tro, att denne italienare
blivit köpt att mörda ers nåde.
Hertigens ögon blixtrade och med barsk stämma sade han:
— Vem har sagt dig detta? Fort ut med namnet på
sagesmannen ––––
— Det kan jag ej, ers nåde, ty jag har satt min riddareära
i pant på att icke förråda sagesmannen.
— Din riddareära! — Slika panter äro ej gjorda till att
kasta bort åt den förste bäste. Men har du i ungdomligt oförstånd
givit ett sådant löfte, så skall det hållas. Det vill jag dock
säga dig, Carl Carlsson Gyllenhjelm, att tror du, att hertig Carl
av Södermanland, Värmland och Nerike, gamle kung Göstas
son, är rädd för en italiensk taskspelare, och det till på köpet
i sitt eget hus och mitt bland sina vänner och tappra
krigskamrater, så tar du storligen fel. Jag känner ingen längtan
att begapa den italienske knivkastarens konster, men efter
vad du nu sagt, så skall han komma, skulle han ock dragas
hit med glödande tänger. Och därmed bastå, pojke.
— Fader!–––-
Vid detta ord gled en ljusning över hertigens bistra drag,
han trädde fram till ynglingen, lade båda sina händer på hans
axlar och kysste honom på pannan. Därefter sade han i blid
och skämtsam ton:
— Var lugn, min son. Carolus dux Sudermannias är en
gammal räv, som väl vet att akta sin päls för slika styngflugor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:57:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tolfapo/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free