Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ännu ett nekande svar. Nästa flicka i
ordningen var Becky Thatcher. Tom darrade i hela
kroppen af spänning och medvetande om det
hopplösa i belägenheten.
»Rebecka Thatcher» —Tom kastade en blick
på henne, hon var hvit af förskräckelse — »har du
slitit — nej, se mig i ansiktet!» — hennes händer
höjde sig bönfallande — »har du slitit sönder boken?»
Jin tanke flög som en blixt genom Toms hjärna.
Han sprang upp och tjöt:
»Jag har gjort det!»
Skolan stirrade af häpnad öfver denna
otroliga dårskap. Tom stod ett ögonblick för att samla
sina ur jämvikten bragta förmögenheter; och då
han gick fram för att mottaga sitt straff, syntes
honom den öfverraskning, den tacksamhet och
beundran, som strålade honom till mötes ur den
stackars Beckys ögon, vara en tillräcklig godtgörelse
för hundra mörbultningar. Inspirerad af det
glänsande i sin handling tog han utan ett ljud emot
den skoningslösaste stut, magister Dobbins någonsin
utdelat, och åhörde äfven med likgiltighet den tillagda
grymma befallningen att stanna kvar två timmar
efter lektionernas slut — ty han visste hvem som
komme att vänta på honom utanför, tills hans
fångenskap var förbi, och ändå icke räkna den
långtrådiga tiden som förlust.
När Tom gick till sängs den kvällen, gjorde han
upp hämndplaner mot Alfred Temple; ty under
blygsel och ånger hade Becky berättat honom allt, utan
att glömma sitt eget förräderi. Men äfven törsten
efter hämnd måste snart vika för angenämare
känslor, och slutligen föll han i sömn, med Beckys
sista ord drömlikt dröjande i sina öron:
»Tom, hur kunde du vara så ädel!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
