Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Tjugunionde kapitlet - Trettionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dera den av honom övertagna köksträdgården i mindre lotter till
enstaka bönder. Han hade uppenbarligen helt och hållet
missförstått de villkor, på vilka han övertagit landet, och därtill,
enligt vad det tycktes, missförstått dem med avsikt.
Visserligen hade Ljevin ofta, när han talade med bönderna om
företagets fördelar, den känslan, att bönderna därvid endast
lyssnade till tonfallet i hans röst och fast föresatte sig att icke låta
sig föras bakom ljuset, vad han än sade. Alldeles särskilt hade
han den känslan, när han talade med den klokaste av bönderna,
Rjesunov, och märkte ett besynnerligt uttryck i dennes ögon,
som tycktes säga, att om någon skulle bli lurad i denna
angelägenhet, sa skulle det icke bli han, Rjesunov.
Men trots allt detta ansåg Ljevin likväl, att saken nu kommit
i gång och att han, om han räknade ordentligt och höll fast vid sina
föresatser, till sist nog skulle kunna övertyga bönderna om
fördelarna i denna kooperativa drift och att saken då skulle gå helt och
hållet av sig själv.
Trettionde kapitlet.
I slutet av september var timret till ladugårdsbyggnaden på den
till kooperativ drift upplåtna marken framkört, smöret var sålt
och vinsten fördelad. I praktiken gick saken utmärkt, eller
åtminstone föreföll det Ljevin så. Men för att teoretiskt klarlägga
saken och kunna avsluta sin avhandling, behövde han företaga
resor utomlands och på ort och ställe studera allt, som skett i denna
riktning därstädes. Ljevin väntade nu endast på att vetet skulle
vara avlämnat och pengarna för detsamma emottagna, för att
sedan resa utomlands. Men det regnade en längre tid, vilket icke
blott gjorde det omöjligt att köra in potatisen och den ännu
utestående grödan, utan även hämmade alla övriga lantbruksarbeten,
ja, till och med avlevererandet av vetet. Vägarna voro som
bottenlösa moras, två kvarnar spolades bort av ett plötsligt inträdande
högvatten, och vädret blev sämre dag från dag.
Den trettonde september tidigt på morgonen tittade solen åter
fram en liten smula, och Ljevin, som nu hoppades på vackert väder,
vidtog de definitiva förberedelserna till sin resa. Han lät
magasinera vetet, skickade förvaltaren till handlanden för att taga emot
pengarna och red själv omkring på hela sin egendom för att
vidtaga de sista anordningarna före sin avresa.
Sedan han ordnat alla angelägenheter, red han hem, genomvåt
men vid allra bästa sinnesstämning. Samtalen med bönderna på
de längst bort liggande fälten hade visat honom, att de började
vänja sig vid de nya förhållandena.
Förvaltaren hade kommit tillbaka från handlanden och
medförde en del av pengarna för vetet.
Efter middagen slog Ljevin sig efter vanligheten med en bok ned
i sin länstol och fortsatte under läsningen att då och då tänka på
sin förestående resa och även på sin avhandling.
Sedan han nu även skrivit en stund, kom han helt plötsligt
10. — Anna Katenim. 289
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
