Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Tjuguandra kapitlet - Tjugutredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ket väl märkt, att Anna avsiktligt icke besvarat greve Vronskis
hälsning. Vronski trädde nu fram till Katja, påminde henne om
den utlovade kadriljen och uttalade sitt beklagande, att han icke
haft nöjet att se henne på länge. Katja blickade med beundran
efter den dansande Anna och hörde likgiltigt på vad Vronski sade.
Hon väntade, att han skulle bjuda upp henne till valsen, men det
gjorde han ej, och hon såg förundrad på honom. Han rodnade och
bad henne nu hastigt om ett varv, men han hade knappast lagt
armen om hennes smärta midja och tagit det första valssteget, förrän
musiken plötsligt upphörde. Katja blickade in i hans ansikte, som
nu var så nära hennes, och ännu många år efteråt uppfyllde tanken
på denna blick, så full av kärlek, som han lämnade obesvarad,
hennes hjärta med en bitter, bitter känsla av skam.
”Pardon, pardon! Vals! Vals!” ropade Korsunski från andra
ändan av salen, slog själv armen om närmaste unga dam och
dansade vidare.
T jugutredje kapitlet.
Vronski dansade några varv med Katja. Efter dansen begav
Katja sig till sin mor och hade knappast pratat några ord med
grevinnan Northstone, förrän Vronski kom och hämtade henne till
kadriljen. Under kadriljen sade ingendera något av vikt, utan
samtalet hoppade från det ena ämnet till det andra. Än talade herr
Vronski om herr Korsunski och fru Korsunskaja, om vilka han
inlade en mycket lustig skildring, genom att karaktärisera dem som
två rara små barn på fyrtio år, än om den förestående
amatörföreställningen, och han berörde även Katjas känsliga punkt genom att
tala om Ljevin och fråga, om han var där, varvid han tillade, att
han tyckte mycket bra om honom. Men av denna kadrilj
hade Katja inte heller väntat sig något mer. Hon väntade under
hjärtklappning på mazurkan. Hon trodde, att under mazurkan
skulle allt komma till ett avgörande. Att han icke under kadriljen
bjöd upp henne till mazurkan, oroade henne icke något vidare. Hon
betraktade det såsom något självklart, att hon, liksom på de förra
balerna, även denna gång skulle dansa mazurkan med honom, och
avvisade fem herrar, som bjödo upp henne, därför att hon redan
var uppbjuden. Hela balen ända till den sista kadriljen var för
Katja en sagolik dröm, uppfylld av glada färger, toner och
rörelser. Hon dansade nästan oavbrutet. Endast då hon kände sig
trött och behövde vila, lät hon en paus inträda. Den sista kadriljen
dansade hon med en tråkig ung man, som hon icke gärna kunnat ge
en korg, och det föll sig så, att hon därvid fick till visavier
Vronski och Anna. Sedan hon genast vid balens början mött Anna,
hade hon icke vidare kommit i beröring med henne och såg nu henne
på en gång i ett alldeles nytt och överraskande tillstånd. Hon
iakttog hos henne de henne själv så välbekanta symptomen av denna
upprördhet, som framkallas av en personlig framgång. Hon såg,
att Anna var liksom berusad av triumf över att hon väckt
förtjusning. Hon kände till denna känsla och kände till dess tecken och
6. — Anna Karenina. 81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
