Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 78—83. Öfre Egypten: Dendera, Luksor, Karnak, Thebe - 83. Återfärd till Cairo. Resa till Alexandria. På Medelhafvet. Till Neapel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
738
ÅTTIOTREDJE KAPITLET.
Vår ångbåt hade två skeppare. Begge voro de araber. De
turade om att styra; men den, som för tillfället var ledig, låg eller satt
alltid på däcket vid ratten. Så gick det både natt och dag. På
samma plats intogo de äfven sina måltider, hvilka voro så enkla som
möjligt. Jag kunde icke nog förundra mig öfver deras anspråkslöshet
och förnöjsamhet. Bland besättningen, som ock bestod af araber,
fans en man, men bara en, som på de bestämda muhammedanska
bönetimmarna med stor noggrannhet förrättade sin andakt. Det var
rörande att se, huru han ömsom böjde knä, ömsom reste sig, ömsom
lade sig med ansigtet ned mot jorden o. s. v. Ingen störde honom,
och ingen drog på munnen åt honom.
Klockan 7» 3 på e. m. den 6 dec. kommo vi till Girgeh. Der
lemnade vi vår ångbåt för att fortsätta med tåget, som gick kl. 5.
Det var kallt på natten och dammade förfärligt. Men det gick öfver,
och kl. 6,20 nästa morgon voro vi i Cairo. Jag bad Rosendahl gå
till Cook och visa honom min uträkning på, hvad vi måst betala
för mycket. Han gjorde det strax, och Cook lät genast till honom
återbetala 20 pund eller 360 kronor. Hade vi tegat som goda barn,
så hade vi varit af med de pengarna.
Det var nu vår sista dag i Cairo. Jag gick på middagen till en
bank för att taga ut penningar på mitt resekreditiv.
Myntförhållandena voro alldeles främmande för mig, men när bankkassören
räknade till mig mynten, så räknade äfven jag och tittade noga på hvarje
slant, alldeles som om jag begripit allt. Hade kassören vetat, huru
okunnig jag i verkligheten var, så hade han kunnat lura mig nästan
huru mycket som helst. Nu trodde han nog, att jag kände hvarje
slant, och att det ej var värdt att försöka draga mig vid näsan. »All
right», sade jag, när jag lagt in pengarna, och så bugade jag mig
och gick, skrattande i mitt inre öfver hela spektaklet.
I Nilfloden vid Cairo ligger en ö, som heter Bulak. Der finnes
ett f. d. kungl, slott, benämdt Gezireh, som sedan 1893 tillhört ett
aktiebolag och nu användes till hotell. Det är väl Cairos och
Egyptens vackraste byggnad. Läsaren kan se en bild deraf på sid. 744.
Naturligtvis måste vi besöka det. Den stora allée, som förde dit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
