Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom en blott uppfattning utan sakligt underlag, synes ju i
förklaringsgrunden jaget vara förutsatt, då ju den uppfattning, till
hvilken det hänskjutes, icke kan föreställas utan att hänföras på
ett jag. Om nu detta förutsatta jag förklaras vara något blott
subjektivt, skjutos endast del förutsatta jaget tillbaka lill dol
medvetande, som användes som förklaringsgrund, och sä infinitum.
Vi träffas därmed af samma invändning, som förut är riktad mot
det omdömet: »jag själf» i formell bemärkelse är absolut. Till
»jag själf» höra medvetenhetsyttringar. som temporaliseras och
därmed lokaliseras. I och med atl den sålunda gifna tidligheten och
rumsligheten förklaras vara lill blott i och för jagets eget
medvetande, så förutsättes i förklaringsgrunden det som skulle
förklaras som något blott subjektivt. Subjektiveringen af det förutsatta
leder så till en regressus in infinitum.1 Nu är dock att märka,
skillnaden mellan de båda fallen. I senare fallet bestämmas den
alltid förutsatta tidligheten och rumsligheten såsom något blott
subjektivt i den meningen, att saken för sig själf tagen, tidligheten
och rumsligheten såsom sådana, icke är något som helst. Men i
andra fallet förnekas alls icke, att saken är något i och för sig.
Tvärtom uppanalyseras jaget i reala momenter, själfvet,
medvetenheten etc. Det är endast bristen på differens mellan momenterna,
som förklaras såsom subjektiv. Alen delta sker ur rent objektiva
synpunkter. Ur momenternas egen karaktär följer, att bristen på
differens tillhör uppfatfningssättet, icke del som uppfattas. Skulle
tidligheten och rumsligheten på detta sätt vara bestämda som
subjektiva. skulle det i dem tänkta, tiden och rummet själfva, vara
upplöst i reala momenter, i hvilka livar för sig ingenting funnes
af tid och rum, men ur hvilkas sammanskådande saken blefve
begriplig. Då allena vore sakens subjektivitet härledd ur saken själf.
En sådan uppplösning är emellertid här omöjlig. Alen såvidt icke
subjektiveringen framgår ur ett inträngande i saken själf, inträder en
regressus in infinitum, om denna vid sin egen subjektivering måste
förutsättas. Alen visas subjektiviteten höra till saken, så är på
intet sätt därmed dess realitet bestridd. Då upphäfver ej heller
nödvändigheten att vid subjektiveringen förutsätta saken själf i
föreliggande afseende förklaringens möjlighet. Ty det förutsattas
realitet blir icke i och med subjektiveringen förnekad. Förutsättnin-
gens nödvändighet innebär nu Moll, all. vid förklaringen, a H It vad
1 So ofvan sid. 59.
[lagerström: Empiriska själfmertvefcamlet.
M • •
7*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
