Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förande af medvetenhetsyttringen på jaget är fråga om något helt
annat, än då det gäller hänförandet af kroppen på det samma. 1
senare fallet bestämmes jaget såsom själft förhanden i kroppen,
som då blir en form för dess tillvaro, i hvilken det lefver med
bibehållande af sin jagnatur, om också förändligadt. Men i förra
fallet bestämmes medvetenhetsyttringen såsom tillhörande själfva
jaget, ett led i dess inom sig slutna lif.
Vi betrakta först förnimmelsen af ett rumsligt objekt. Hvad
som nu därvid närmast är att lägga märke till, är den
egendomliga ställning, som förnimmelsens innehåll kommer att intaga vid
reflexion öfver den samma såsom min. Det kan inträffa, att
innehållet alls icke betraktas som något för sig realt utan förhanden
blott i min förnimmelse. Så i lösa fantasier. Men det kan också
inträffa, att innehållet betraktas som realt i och för sig, oberoende
af mitt förnimmande. Så i exempelvis varseblifningar och
erinringar. I sådant fall erhåller innehållet vid reflexion öfver för-
r
nimmelsen en egendomlig dubbelställning. A ena sidan fins det
O
såsom förnimmelsens innehåll blott i och för mig. A andra sidan
fins det i sig själf, oberoende af mig. Jag ser exempelvis ett hus.
Vid reflexionen öfver seendet betraktar jag seendet såsom till blott
i och för mig. Huset, såvidt det är innehållet i mitt seende,
huset såsom synbild, framstår därmed äfvenledes såsom till blott i
och för mig. Dock reflekteras samma hus tillika såsom till
oberoende af mitt seende och därmed oberoende af mig. Huru den
naturliga reflexionen kan röra sig med ett slikt motsägande
föreställningssätt, skall straxt närmare påvisas. Här intresserar blott
själfva faktum. Motsägelsen i fråga kan flyttas upp på ett högre
plan, genom att reflexionen öfver husets oberoende tillvaro själf
reflekteras såsom min reflexion. Då framträder det förhållandet,
att huset har en oberoende tillvaro, på en gång såsom till blott
i och för mig, nämligen såsom innehållet i den reflexion, som
finnes blott i och för mig, å andra sidan såsom giltigt oberoende af
mig och min reflexion. Men hvilken form motsägelsen må
antaga, alltid är den till sin natur en och den samma, såvidt vid
reflexionen öfver förnimmelsen såsom till i och för mig dess
innehåll tillika reflekteras såsom till oberoende af mig.
Observera nu, att den yttre förnimmelsen blir på ett
egendomligt sätt bestämd genom reflexionen öfver den samma såsom
till i och för mig. Såvidt den så reflekteras, får också dess
innehåll denna karaktär, hvilket åter blir det samma, som alt det be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
