Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Fysik utan apparater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länge och i flera omgångar, så att det blir väl torrt och så
varmt som möjligt. Derefter lägger man det skyndsamt, innan
det hunnit afkylas, på ett bord af trä och gnider det hårdt
med en mycket styf och torr klädesborste. Sedan lägger man
papperet på brickan, vidrör brickan med fingret och lyfter
papperet medelst handtagen. Om någon i detta ögonblick
närmar fingret till brickans kant, framspringer en lysande gnista
(fig. 73). Man kan åter lägga papperet på brickan, vidröra
hennes kant och ånyo lyfta papperet, då en andra gnista
sprakar ut. På detta sätt kan rnan fortsätta sju à åtta gånger
efter hvarandra.
Här hafva vi således en verklig elektricitetsmaskin. Men
huru skola vi kunna förfärdiga en leydnerflaska? Ingenting
är lättare; vi taga ett ölglas, fylla det med blyhagel och
nedsticka midt ibland haglen en tesked. Om alla dessa saker
äro väl torra, så ega vi en förträflig leydnerflaska.
För att ladda henne låta vi vår elektrofor verka, såsom
vi förut visat. Medan en person vidrör brickan och upplyfter
pappersbladet, fattar en annan i ölglasets nedre del och
närmar det till brickan, så att en gnista hoppar öfver till ändan
på teskedens handtag. På detta sätt laddar man
leydnerflaskan medelst flera på hvarandra följande gnistor och kan
sedan erhålla en urladdning antingen genom att närma skeden
till brickan eller handen (fig. 74).
L. Figuier berättar i sina Merveilles de la Science, att då
Wollaston en afton på en gata i London mötte en vän, tog
han upp ur fickan en fingerborg af koppar och förfärdigade
sig deraf ett galvano-elektriskt element. Han borttog
bottnen ur fingerborgen och tillplattade denna med en sten, så
att de inre sidorna kommo på två liniers afstånd från
hvarandra; derefter anbragte han mellan dessa sidor en remsa
tunn zinkplåt på sådant sätt, att zinken icke kom i beröring
med någondera af väggarne, och använde för detta ändamål
litet vax. Detta sålunda förfärdigade elementpar lade han i
ett litet glas, hvari han ur en liten flaska på förhand hält en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
