Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
som sluta i en tofs. Rättvikskullans strumpor ;iro vanligtvis röda.
karlens deremot blå; hos bägge könen falla de i veck ned öfver
skorna. Imellertid har på de sednare åren qvinnornas
charakteri-stiska hufvudbonad måst gifva vika för vanliga röd- och hvitrutiga
Vestgötedukar, hvilka. åtminstone i Mora, nästan utträngt ”timpen”
och ’hatten”. Att Dalkarlens drägt ännu i dag är nästan alldeles
densamma som i äldre tider, synes af de i den s. k. Kungsstugan
på Ornäs kring bilden af konung Gustaf uppställda figurerna af
Dalamän, klädda i de drägter, som brukades omkring år 1520, och
hvilka nästan fullkomligt öfverensstämma mod de för närvarande
brukliga.
Från fordna dagar har Dal-allmogen, utom drägten, bibehållit
åtskilliga egendomliga seder och bruk vid vissa tillfällen. Vid
upplösningen af häradstinget i Leksand iakttages t. ex. en egen
ceremoni, bestående deri, att, sedan tinget är aflyst, och rätten ännu
sitter qvar vid dombordet, framför hvarje nämdeman sättes en
träskål, fylld med öl, och hvilket betalas af häradshöfdingen. Hvarje
ledamot af nämden upptager derefter i sin ordning en psalmvers, i
hvilken hela tingsmenigheten instämmer. Sedan håller den äldste i
nämden ett religiöst tal, hvilket tjenar som inledning till en skål
för konungen, tömmes under musik af de tillstädesvarande
spelmännen och efterföljes af flera skålar för kungliga huset,
lands-höfdingen, domaren, nämden, presten m. fl. Vid brölloppen i
Mora dansas till slut en dans, den s. k. stabbdansen, vid hvilken det
tillgår så, att midt på golfvet i stugan framvältas en träklabb, jemnt
så stor, att två personer kunna rymmas på dess uppstående ända,
och vid en af spelmannen uppstämd särskild låt uppstiga på denna
stabb först brudgummen och bruden, hvilka dricka hvarandra till, och
sedan en gosse och en flicka, uppropade, den förre af brudgummen,
den sednare af bruden. Sedan dessa likaledes druckit ”tvemännings”
på stabben, uppropas till denna ett nytt par, hvilket upprepas,
till-dess all ungdomen varit uppe på stabben, som sedan vältas ut på
gården igen.
Dalkarlens språk bibehåller mer än något annat landskaps
lem-ningar af fornnordiska språket. Man får dock icke tro, att det för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
