Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 6 nov. 1943 - Modern svensk linberedning, av Kjell Sjunneson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
xgare: svenska teknologföreningen
ANSVARIG UTGIVARE OCH CHEFREDAKTÖR: SVEN A HANSSON
Häfte 45
Årg. 73
Modern svensk linberedning • Nya fackredaktörer • TNC • Litteratur • Insänt •
Föreningar • Sammanträden
6 nov.
1943
Modern svensk linberedning
DISPONENT KJELL SJUNNESON, KRISTINEHAMN
Lin hör till de äldsta kulturväxterna. I
egyptiska gravar ha fynd av linfrö påträffats från V:e
dynastiens tid (2700 f.Kr.) samt mumiehöljen av
linne från XII:e dynastien (1900 f.Kr.). Ännu
äldre babyloniska fynd ha gjorts. Äldsta
skandinaviska fynd äro från bronsåldern.
Av gammalt finnas två produktionsområden för
spånadslin i Europa, nämligen Ryssland, Polen
och Balticum för billigare kvaliteter av tåga samt
Belgien, Holland och norra Frankrike för bättre
kvaliteter.
Linodlingen i Sverige nådde kulmen på
1860-talet med mer än 25 000 ha odlat lin för att 1932
nå botten med endast 170 ha, vilket bäst
framgår av fig. 1. Att linodlingen intill 1900-talet låg
så kvantitativt högt berodde till största delen på
att linet bereddes på odlingsställena för husbehov
och den billiga och ofta rikliga tillgången på
arbetskraft. När sedan arbetskraften lämnade
landsbygden och sökte sig till städerna och de ökade
lönerna började göra sig kännbara för
lantbrukarna och likaså den utländska konkurrensen på
linmarknaden, minskade linodlingarna snabbt.
Linberedningen för hand är nämligen en
tidsödande och dyrbar process, som fordrar tillgång
på riklig och billig arbetskraft, vilket förklarar de
stora linodlingarna i Ryssland, Balticum och
Belgien.
Den svenska linproduktionen har nu, till en
stor del tack vare kriget, upplevat en renässans,
och även om odlingarna endast sträcka sig över
en areal på knappt 4 000 ha, vilken odling
ungefär motsvarar de nyanlagda beredningsverkens
kapacitet och något mer än halva landets behov
av lin. Kostnaderna för uppförandet av
linberedningsverken bestridas med statsmedel till 100 %.
13 nov. 1943
DK 633.521 + 677.11(485)
Därav erhålles 85 % i lån samt 15 % såsom
direkt bidrag. För närvarande finnas fyra
beredningsverk i drift, nämligen: i Kristinehamn,
Växjö, Laholm och Hybo samt ett under
byggnad i Gimo. De tre första ha en kapacitet
beräknad på 1 000 ha och de två senare på 500 ha.
Ryckning
Den moderna linberedningen börjar även den
redan ute på linfälten. För att kvaliteten skall bli
den bästa bör skörden ske redan vid begynnande
frömognad och bärgningen därefter genomföras,
så att regnskador om möjligt undvikas. Linet bör
ryckas upp med rot; avskärning av stjälken
medför svåra kvalitetsförsämringar. För att nedbringa
ryckningskostnaderna, som vid handryckning äro
avsevärda på grund av den arbetskrävande
proceduren, hålla beredningsverken odlarna med
speciellt konstruerade ryckmaskiner, fig. 2, vilka
framföras över linfälten antingen med hästar eller
traktor, varigenom ryckningskostnaderna kunna
nedbringas med ca 75 % i förhållande till
handryckningen. En dylik ryckmaskin kan, om
betingelserna äro goda, avverka upp till 3 ha/dag.
På maskinen finns en encylindrig motor, som
driver själva uppryckningsapparaten och själv-
Fig. 1. Linodlingens omfattning i Sverige 1865—1943.
529
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
