Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 42. 19 okt. 1940 - Huru skall byggnadsproduktionens kris avvärjas?, av Nils B. Hast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
göra ytterområdena lika tilldragande ur
bostadssynpunkt som för exempelvis ett år sedan.
Under de sista åren har ett välbeläget bostadshus i
inre staden, som byggts med ett tomtpris av 4 000 kr.
per normaleldstad, i uthyrning kunnat konkurrera
med ett å tomträttsmark byggt hus. Enär hyresgäster
funnits å bägge områdena, är därmed ostridligt visat,
att den bostadssökaiide allmänheten uppskattar
fördelarna av att bo centralt, t. o. m. till ett sådant
mer-pris, att det motiverar eller kan förränta en
tomtkostnad av 4 000 kr. per normaleldstad relativt
ytterområdets 800 à 1 000 kr.
Bebyggelsen i stadens inre och yttre delar vid olika
ränteläge.
Huru reagera de bägge bostadsmarknaderna för en
räntestegring av det slag, som nu inträtt? Jo, i den
inre staden anpassar sig automatiskt tomtvärdet —
mer eller mindre hastigt alltefter de åtgärder som
vidtagas — efter nya ränteläget. Tomtvärdet kan
sjunka och sjunker avsevärt. För ytterområdena är
situationen däremot betänklig. Där har man icke
något tomtvärde som reservoar att ösa ur. Även om
man får tomten gratis, synes bebyggelsen vid det
nuvarande höga ränteläget knappast kunna göras
konkurrenskraftig med den inre stadens. Så blir
först fallet, när ränteläget ånyo sjunkit och
därigenom stadsfastigheterna kommit att belastas med
höga tomtpriser. Den enda chans, ytterområdena nu
ha för att komma till sin rätt — ur bostadssocial
synpunkt synnerligen önskvärt — är att få så goda
kommunikationer, att obehaget och kostnaderna för
resorna bli väsentligt minskade. Detta innebär, att
man gör områdena centrala eller åtminstone
centralare än förut. Dessförinnan torde vid nuvarande
ränteläge möjligheten att med ekonomiskt
tillfredsställande resultat fortsätta hyreshiisbebyggelsen på
ytterområdena icke längre te sig så gynnsamma även
om tomterna komme att utlämnas utan
tomträttsav-gäld. Här skall tilläggas att stadens tomtpolitik
å ytterområdena har varit att tillhandahålla
tomtmark till självkostnad. Därför är ingen sänkning
i tomträttsavgälden möjlig utan att subvention
inträder.
Man bör sålunda tänka sig för, innan man
förlägger en bebyggelse ämnad att bekämpa den
inträdda krissituationen till ytterområdena, så länge
trafikfrågan dit ej är förstklassigt ordnad. Den bör
istället förläggas till relativt centralt belägna delar
av staden. Den erforderliga ekonomiska hjälpen från
myndigheternas sida blir i senare fallet den minsta
möjliga, om den över huvudtaget blir behövlig alls.
En sänkning av hyrorna i inre staden kan bäst
ordnas genom att
1) skapa bostadsområden runt staden; sista tidens
tomträttsupplåtelser visa i viss mån hän mot dylik
spridning,
2) giva områdena ifråga perfekta — billiga och
snabba — trafikförbindelser med stadens centrum.
Uraktlåter man detta, blir oåterkalleligt resultatet, att
folk söker sig tillbaka till den inre staden.
Följaktligen blir där ont om lägenheter, och så ha vi en
allmän hyresstegring som i en liten ask.
Allmänna reflexioner.
Även om den allmänna konjunktursituationen för
närvarande är synnerligen oviss, så kan man dock
lugnt påstå, att ingen som helst förbättring inträder
och ingen ökad klarhet vinnes genom att man helt
inställer byggnadsverksamheten. Istället bidrager
man med ett dylikt tillvägagångssätt till att
påskynda eller rent av möjliggöra lågkonjunkturens
verkliga och snabba inbrott. En
nybyggnadsverksamhet av 7 000 à 8 000 normaleldstäder per år skulle
väsentligt nedbringa arbetslösheten bland
byggnadsarbetarna. Anstalter måste därjämte vidtagas för
att planmässigt överföra den ledigblivna arbetskraften
till andra arbetsfält, där behov finnes.
En ersättningsbebyggelse av 7 000 à 8 000
normaleldstäder under ett år kan icke förändra
ledighetsprocenten med mer än 1 %. Betänker man, att densamma
de sista åren fluktuerat mellan 4 och nära nog 0 och
för närvarande är relativt låg, ungefär lika med 1, kan
ett års fortsatt byggnadsproduktion i nämnd
omfattning icke förändra så mycket i det stora hela, om nu
lågkonjunkturen trots allt skulle bryta in. Vad som
har mera att betyda är, att vi kanske kunna hejda
densamma eller fördröja och dämpa den genom att
icke låta byggnadsproduktionen helt avstanna. Att’
uppehålla den i begränsad omfattning är även av
flera andra här visade skäl lämpligt och
försvarligt.
Till sist. De byggnadsföretagare, som förra året
inköpte tomter eller rivningshus för ända upp till
4 000 kr. per normaleldstad, ja än högre, äro mycket
att beklaga. Säkerligen ha de alla gjort sina
kalkyler med allvarlig omsorg, även om de senaste årens
byggnadsoptimism något grumlat deras omdöme.
Ofrånkomligt är, att en så kalkylerad affär, där varje
riskmarginal för företagaren utnyttjats i samband
med topp-prisbetalningen för tomten, icke går att
göra färdig utan stora förluster och avskrivningar,
då låneräntesatsen blivit en halv gång högre. Icke
ens den största trollkarl kan lyckas Jiärmed.
Anledningarna äro redan klarlagda. En tomt eller
ett rivningshus, som för kort tid sedan inköptes för
låt oss säga 300000 kr., är i dag värt kanske blott
200 000 eller än mindre. Det synes säkert hårt för
köparen, men så är faktum. Någon får stå för
förlusten likaväl som ödet utsett någon att stå för
vinsten vid den för säljande parten gynnsamma
tomtaffären. Att draga ut på tiden och hoppas på
en placering av de erforderliga lånen och så söka
rädda affären är en förståelig önskan hos företagaren
ifråga men hjälper honom endast om ränteläget
under tiden faller. Å kapitalvärden, som försvunnit,
kan han aldrig hoppas få lån.
Så kvarstå nu byggnadsföretag från
räntesteg-ringsperiodens olycksdagar som minnesmärken från
något som redan passerat. Dock ge de för framtiden
en fingervisning och en varning för tomtvärdenas
lättrörlighet. De utgöra ett nu avslutat kapitel, som
hörer gårdagen till och få ej kasta någon slagskugga
på dagens och morgondagens byggnadsverksamhet.
Framtiden är ej så mörk härutinnan och visst skola
vi bygga.
14 sept. 1940
405
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
