Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 36. 7 sept. 1940 - Ekonomisk översikt, av F. Oberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
och industriella halvfabrikat och råvaror medan
importen i främsta rummet bestod av varor avsedda för
mera omedelbar konsumtion — konsumtionsvaror ■—
och industriella råvaror avsedda för produktion av
konsumtionsvaror.
Avskärandet av förbindelserna med våra största
avnämareområden måste på grund av denna vår
utrikeshandels struktur med nödvändighet leda till en stark
stagnation i exporten och importen och samtidigt i
den inhemska produktionen, i den mån icke nya
avnämare kunna absorbera vår exportproduktion av
kapitalvaror och industriella råvaror och möjliggöra
import av konsumtionsvaror och vissa industriella
råvaror. Inom det avsättningsområde, som ur
kommunikationssynpunkt är för oss tillgängligt, dominera!"
emellertid den även industriellt mäktigaste staten i
Europa, Tyskland, och ligga de av detta land
politiskt dominerade, stora industriella
produktionsområdena Belgien, Luxemburg, Nordfrankrike,
Tjeckoslovakien och det tidigare Österrike, nuvarande
Ostmark. I händelse av ett långvarigt krig är det
uppenbart, att Tyskland har ett direkt intresse av att dessa
områden i främsta rummet vinna avsättning för
sina industriprodukter i åtminstone en sådan
utsträckning, vad rör de icke tyska områdena, att en
dräglig försörjning av dem erhålles. Möjligheterna
för vår industri att vinna en ökad avsättning för vår
kapitalvaruproduktion inom de länder, där vi skola
konkurrera med de nämnda industriområdena • och
Tyskland, te sig icke särdeles stora. Ifråga om de
industriella halvfabrikaten och råvarorna är
situationen icke lika ensartad. Man måste ifråga om dessa
skilja på den tunga industriens produkter och
produkterna från de industrier, som arbeta med våra skogar
som råvaruleverantör. Järnmalmen torde kunna
påräkna en relativt god avsättning, så länge krigets
behov — främst nyanläggningsbehovet för
krigsindustrierna — icke är fullt täckt. Härtill medverkar
framför allt avskärningen från de spanska malmerna och
den tyska industriens inställning på svenska malmer,
men man får icke bortse från att de franska
minett-malmerna kommit under tysk statsöverhöghet och att
såväl den belgiska och luxemburgska som franska
industrien ägde en utomordentlig produktionskapacitet
före kriget, vilken nu sedan krigsbehov och
lågkonjunktur i dessa länder reducerat deras inhemska
efterfrågan till ett minimum, kan ställas till Tysklands
förfogande i den mån kriget icke ödelagt verken. Även
om krigsförstörelsen skulle vara relativt stor bland
verken, är det uppenbart, att malmtillgången torde
vara mycket riklig, och det är sannolikt, att
återuppbyggandet starkt forceras under tyskt överinseende, i
den mån detta ligger i tyskt intresse. För vissa
kvalitetsstål har vårt senaste tyska handelsavtal förutsett
en viss ökad avsättning. Det kvalitetsstål, som vi via
Petsamo kunna avsätta över havet, måste inskränka
sig till det allra högvärdigaste och spelar liten
ekonomisk roll för vårt folkhushåll, även om varje ökning
av vårt varuutbyte är av den allra största betydelse.
I vilken utsträckning ryssarna komma att inse värdet
av att på grund av vårt ändrade handelsläge svenskt
kvalitetsstål står dem till buds utan alltför stor
konkurrens, är ännu svårt att avgöra; en viss stegrad
efterfrågan har dock redan gjort sig gällande, och de
segslitna handelsavtalsförhandlingarna komma väl att
beröra även denna sida av våra
produktionsmöjligheter. Vad gäller det övriga östliga Europa
kännetecknas samtliga länders läge av svåra finansiella
förhållanden, vilka endast tillåta den allra nödvändigaste
importen av för rustningsändamål avsedda produkter.
Ifråga om dessa avsättningsmöjligheter gör sig den
kontinentala, centraleuropeiskt bestämda
konkurrensen starkt gällande.
De av våra industrier, som bygga på skogen som
råvara, ha tidigare tillsammans med Finland och
Ryssland täckt huvudparten av den efterfrågan på
dessa produkter, som gjort sig gällande på den
internationella handeln. Samtliga dessa produktionsländer
äro nu hänvisade att konkurrera om den kontinentala
marknad, över vilken Tyskland har ett dominerande
inflytande. Redan denna efterfrågans begränsning i
förhållande till .produktionskapaciteten i de tre
säljarlän-derna lämnar klart besked om avsättningsförhållandena.
Det är uppenbart, att det krävs ett utomordentligt
energiskt och skickligt arbete för utvidgning av våra
exportmöjligheter för kapitalvaror, industriella
halvfabrikat och råvaror och att vi det oaktat ofrånkomligt
komma att få vidkännas en stark nedskärning av vår
export såväl kvantitativt som i värde jämfört med
för-krigsnivå.
Enär exportens värde är avgörande för våra
möjligheter att importera — jag bortser här från andra
än på vår export baserade inkomster från utlandet,
vilka för närvarande torde vara starkt beskurna, och
från våra reserver av utländsk valuta — framtvingar
nedgången i exporten en däremot svarande
nedskärning av importen. Då vår produktionsapparat under
den gångna högkonjunkturen blivit kraftigt utbyggd,
torde införseln av kapitalvaror kunna starkt begränsas
och böra, i den mån detta icke sker automatiskt,
nedskäras genom minskad valutatilldelning för dylik
import och stark sovring med hänsyn till dess
ändamålsenlighet. Vår import av industriella halvfabrikat måste
begränsas med hänsyn till de motsvarande
helfabrikatens nödvändighet för folkhushållet och möjlighet till
inhemsk tillverkning eller ersättning för utländska
varor. Våra köp från utlandet böra inriktas på varor för
relativt kort konsumtion, vilka icke kunna produceras
inom landet eller ersättas med andra inom landet
tillverkade varor. Härvid måste de ur folkhushållets
synpunkt starkaste behoven i första hand tillgodoses och
lyxkonsumtionen uteslutas. Då emellertid
prisbildning och efterfrågan icke ge uttryck för folkhushållets
behov utan för individens personliga efterfrågan, som
betingas av hans köpkraft, måste här en kraft, som
är proportionell mot folkhushållets behov, sättas in,
dvs. en statens viljeyttring. Och uppenbarligen måste
den få tillfälle att göra sig gällande redan innan
importen äger rum.
I den mån en omläggning av produktionsapparaten
från tillverkning av kapitalvaror, vilka icke kunna
exporteras, till varor avsedda för kortvarigare inhemsk
konsumtion kan äga rum, måste den genomföras.
Folkhushållet står så inför problemet, huru de
produktionskrafter skola användas, som tidigare tagits i
anspråk för framställning av nu icke exporterbara
varor och för tillverkning av varor, avsedda för
inhemska behov vilka ej längre efterfrågas.
Det är uppenbart, att det i många fall är en förlust
ur folkhushållets synpunkt att icke utnyttja de
produktionsmedel, som finnas, även om det skulle
medföra privatekonomisk förlust. Medan företagaren måste
få täckta icke blott sina rörliga omkostnader utan
också någon del av de fasta = de som han får vidkännas
även om driften ligger nere — för att det
privateko-nomiskt skall vara riktigt att hålla driften i gång, är
det ur folkhushållets synpunkt ekonomiskt att hålla
rörelsen igång, därest driften täcker de rörliga
kostnaderna, minskade med det belopp, varmed understöd
skulle utgå till de anställda i händelse av arbetslöshet.
Sociala och andra fördelar bortses här ifrån. (Med
lön och understöd avses dock i detta sammanhang, vad
gäller folkhushållet, den konsumtion, som de anställda
och dem de livnära prestera vid sysselsättning resp.
arbetslöshet för de förra.) Det finns alltså en skillnad
mellan den omkostnad, som måste vara täckt för att
354
14 sept. 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
