Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 33. 17 aug. 1940 - Ingenjörernas utnyttjande för intensifiering av vårt lands försvarsberedskap, av Håkan Sterky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskri ft
Tabell 3. Första ingenjörsinventeringen.
Antal svar på kortets fråga 13 t. o. m. 7/3 1940.
Grupp OR.
Min {tjänstg.\
överens-\mob.-plac. / stämmer med civilutbildningen Summa
Väl Frågan obesvarad Icke väl
med Väl ............i.. 79 14 29 122
militär- Frågan obesva-
utbild- rad ............ 2 20 3 25
ningen Ieke väl......... 2 1 7 10
Summa 83 35 39 157
Anm. Siffrorna innebära att av 157 deklaranter t. e. 29
anse, att deras militära tjänstgöring eller
mobiliseringsplacering väl överensstämmer med deras militära utbildning men
icke väl med deras civila utbildning.
reflexionen att verkningsgraden vid utnyttningen av
ingenjörernas speciella kunskaper och erfarenheter
inom det militära ej är så hög som den borde vara.
Orsaken är lätt funnen. Nutida krig har blivit
teknikernas lika väl som militärernas, men detta
förhållande har ännu ej i tillräckligt hög grad fått påverka
organisationen i stort och de militära förbandens
sammansättning i smått. Att majoriteten av
reservofficerarna anse sig ha en militär placering, som väl
överensstämmer med både deras militära och civila
utbildning (tabell 3), beror säkerligen på den bättre
kännedom som det högre befälet har om dessa
officerare än om värnpliktiga B-klassare. Rullföringen
lämnar ju för närvarande åtskilligt övrigt att önska,
då det gäller övervakningen àv de senares civila
meriter. ; ’I
I samband med redogörelsen för den första
inventeringens resultat, måste jag också nämna, att
deklarationsblanketterna i många fall åtföljts av
personliga brev i mer eller mindre tillspetsad formulering.
Man har frågat: "Är det vettigt, att jag, som är van
att leda en stor arbetsstyrka och tänka i kronor och
ören eller i så och så många arbetstimmar, skall vakta
en bro, som visserligen kan kallas för ett tekniskt
verk?" Andra ha frågat: "Varför skall jag, som
sysslar med belysningsinstallationer och här
mångårig erfarenhet från detta område, gå och vakta en
mörk tunnel som landstormsman?" Åter andra ha
frågat, hur inan skall kunna hålla humöret uppe,
när man sitter som skrivbiträde och som enda
uppgift har att sortera några skrivelser eller med
pek-fingrarna skriva ett brev om dagen. Till alla dessa
frågande tekniker skulle man kunna ge individuella
svar, men dessa komme nog att ha något principiellt
gemensamt.
Vi veta att för att ett krig skall kunna föras
behövs det icke blott pengar utan också folk. När
man så har folket, kan det icke hjälpas, att en del
tilldelas många, för dem passande arbetsuppgifter
under det att andra givas få, för dem mindre
lämpliga uppdrag. Detta gäller i krig, men nu för
Sverige lyckligtvis icke krig, och det är en kanske ännu
svårare situation, om vi endast tänka på vad vi alla
ingenjörer hava i sinnet, nämligen en höjning av
verkningsgraden. Vakt- och beredskapstjänst är i
själva verket ett för individen mycket
otillfredsställande arbete, om det pågår månader i följd. Bästa
verkningsgraden uppnås under sådan tjänst, om man
aldrig somnar. Vi få icke glömma, att vi ingenjörer
i vårt dagliga liv ha blivit vana vid ett dynamiskt
arbete, ett krig på liv och död mellan konkurrenter
inom industri och näringsliv, där effektiviteten är av
fundamental betydelse. Därför kritisera vi ofta de
uppgifter som tilldelas oss av det militära befälet.
Med dessa allmänna reflektioner som bakgrund
skulle jag vilja ge min personliga syn på frågan om
verkningsgraden i ingenjörernas beredskapstjänst
följande formulering:
1) Inom krigsindustrien och de militära
verkstäderna och varven måste liksom inom industri och
näringsliv i allmänhet, alla åtgärder som syfta till ökad
verkningsgrad genomföras snabbt, och de ledande
männen måste ständigt sträva efter en
tekniskt-eko-nomiskt riktig produktion med behörig hänsyn tagen
till de militära kraven på kort leveranstid.
2) Inom försvarsorganisationen måste all
samverkan grundas på antaganden om hur försvaret skall
fungera i händelse av krig. Ingen vet hur en strid
kommer att te sig för vårt land, och detta medför att
det finns så många olika förslag till förbättring av
effektiviteten i vårt försvar. Det kommer därför
alltid att bli något osäkert över alla de
organisationsförändringar, som föreslås eller vidtagas i syfte att
stärka vårt lands direkta försvarsberedskap.
3) Glöm icke, Ni ingenjörer, som äro män i ledet,
att det finns en ännu viktigare form för höjning av
verkningsgraden, nämligen att hålla den moraliska
halten och fosterlandskärleken hög hos Eder själva
och hos dem Ni ha som under- eller sidoordnade.
4) Härmed är dock icke sagt, att icke fler tekniker
än för närvarande böra kunna utnyttjas för tekniskt
betonade uppgifter eller att icke avsevärda
förbättringar i organisatoriskt hänseende kunna göras inom
de delar av försvaret, där tekniken särskilt skall
vårdas.
Andra ingenjörsregistreringen.
När resultatet av den första inventeringen hade
börjat antaga konkret form, inträffade som vi alla
veta först angreppen på Danmark och Norge och
sedan angreppen på Belgien och Holland. Då hade
redan vår försvarsberedskap visserligen i hög grad
förstärkts, men mycket återstod än att göra.
Kommittén ansåg det då vara en naturlig åtgärd att
söka vidga registrets omfattning och fann att den
lämpligaste formen för att nå så många tekniker som
möjligt var att anlita rundradion. Så skedde även
på pingstaftonen, då jag hade tillfälle att rikta en
vädjan1 till svenska tekniker att de skulle sända in
sina adressuppgifter till Svenska teknologföreningen
för att denna därigenom skulle kunna utöka sitt
register.
Under veckorna närmast efter denna
radiovädjan rekvirerades kort av ett mycket stort antal
enskilda samt av olika tekniska föreningar och
kamrat-sammanslutningar kollektivt. Inalles hava till den
31 juli 1940 utsänts 6 095 kort, av vilka 3 787
återsänts med de begärda upplysningarna.
Svarsprocenten är sålunda något lägre under den andra än imder
den första registreringsperioden, vilket torde bero på
kollektivrekvisitionerna genom de nämnda
föreningarna. Sorteringen av korten har skett efter samma
huvudprinciper som tidigare och givit resultat enligt
i Se Teknisk tidskrift häfte 20, 18 maj 1940.
31 aug. 1940
327
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
