Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 26. 29 juni 1940 - Vedbränslets förädling, av Edy Velander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
fullständigt rökfri, lättantändlig, stybbfri
träkolsbri-kett, så kommer den att bli så utomordentligt bekväm
och trevlig i användningen, att den sannolikt kan få
en inte så liten avsättning för värmeändamål, t. e. för
eldning i småkaminer och reservspisar •—■ kanske
även för militära ändamål — även om varan kostar
åtskilligt mera än koksen.
För närvarande är det emellertid framför allt inom
gengasdriften som man fäster stora förhoppningar vid
träkolsbriketter Man har haft bekymmer med
träkolen, som ibland visar sig vara tjärbildànde, så att
filtren i generatoraggregatets renare fyllas med
smörja och måste rengöras titt och tätt. Ibland är det
sand och andra föroreningar i kolet, ibland är det
alltför fuktigt. Dessutom är träkolet ett mycket
skrymmande bränsle, som tar stor plats både i
generatorn och i förrådssäckarna. En milj. kcal i träkol
fyller ungefär 0,8 m3 löst mått, under det att samma
värmemängd i träkolsbrikett inte fyller mer än ca 0,3
m3 löst mått. Vikten är i båda fallen densamma,
ungefär 150 kg. När generatorutrymmet är litet och
lastutrymmet dyrbart, kan det därför vid långa
körningar vara fördelaktigt att använda brikett i
stället för träkol, så att man blir villig att betala ett
högre pris för detta bränsle.
Ett slag brukade briketteringen motiveras med att
man måste tillvarataga de stora mängder
träkols-stybb, som falla vid krossning och harpning av
milkol. Verkställda utredningar ha emellertid, såsom
ovan antytts, visat, att träkolsstybben mycket bra
kan tillgodogöras som tillsats till andra bränslen inom
industrien. Dessutom har man vid ugnskolningen
möjligheten att på förhand bearbeta kolveden till
kubb. Den kolade produkten behöver då ej krossas,
och det blir mycket liten stybbavgång. Det bästa
ugnskolet är väl så bra i bildriften som briketter,
frånsett den större volymen vid given värmemängd.
Å andra sidan finns det i marknaden en hel del
sämre träkol, som lätt ställer till trassel i
generatorerna och därför icke borde få säljas såsom bilkol.
Det anses på sina håll, att sådan ofullständigt kolad
eller eljest olämplig vara borde bilda ett slags
sekunda sortiment av träkol, som skulle kunna utgöra
råvara för briketteringsverken. Briketten undergår ju
under processen en slags andra torrdestillation och
borde därför kunna bli fullständigt tjärfri, även om
råmaterialet varit ofullständigt kolat. Det sekunda
träkolssortimentet kommer givetvis att betinga ett
något lägre pris än prima bilkol, på samma sätt som
briketter komma att betinga ett högre pris än prima
bilkol, och därigenom skulle en ekonomisk balans
erhållas mellan dessa olika produkter. För att gripa
några siffror ur luften skulle man kunna tänka sig
sekunda kol till 75 kr. per ton, prima kol till 100 kr.
per ton och briketter till 125 kr. per ton. Det blir
sedan köparens ensak att välja mellan dessa olika
bränslesorter den som bäst passar för hans speciella
ändamål.
För att kunna genomföra en sådan tanke fordras
emellertid en kraftig kontroll från statens sida av
hela träkolssituationen, en kontroll som knappast
torde kunna bli effektiv, om man inte ordnar med
central driftledning för de olika
briketteringsanlägg-ningarna, som är i stånd att hjälpa dessa företag över
barnsjukdomarna och se till, att varan fyller alla
rimliga anspråk.
Rationell gengasdrift.
När man diskuterar vedbränslets förädling för
gengasdrift eller låt oss säga för bildrift, är det omöjligt
att låta bli att komma in på funderingar över i vad
mån gengasdriften kan anses ekonomiskt berättigad.
För närvarande är det ju så, att vägskatten till större
delen går ut som bensinskatt. Trafiken får betala 12
öre per liter förbrukad bensin till vägarnas underhåll.1
Utom andra understöd, som gengasbilarna få, slippa
de även denna skatt. Men en gengasbil borde ju
betala samma vägskatt som en annan bil.
Skattefriheten innebär därför i själva verket att staten för varje
kvantitet bilkol, som motsvarar 1 liter bensin, betalar
en premie av 12 öre. Omräknat efter 1,25 kg träkol
per liter bensin betyder detta en premie av ca 10 öre
per kg eller 100 kr. per ton bilkol, dvs. långt mer än
hela den normala produktionskostnaden för träkol.
Gengasbilen får alltså på sätt och vis sina kalorier
gratis av staten, om man går ut ifrån att gengasbil
och bensinbil skola vara någorlunda likställda med
hänsyn till avgifter till vägunderhållet. Ett sådant
statsunderstöd borde räcka att betala icke blott mer^
kostnaden för gengasdriften utan dessutom en
vinstmarginal, som gör det lockande för den enskilde att
köra med gengas. Dessutom har staten genom
Gengasnämnden gjort en kraftig insats för att lösa
gengasdriftens tekniska problem och främja
generatorernas utveckling.
Trots detta gnisslar det som bekant, och ökat
understöd begäres. Detta torde mest bero på att både
bränsledistributionen och den individuella driften av
gengasaggregaten skötes illa. Emellertid måste
staten, för att säkerställa gengasdrift i önskvärd
omfattning, se till, att den ger företagarvinst, hur höga
omkostnaderna än äro. Det blir därför alltid i sista hand
staten, som får betala de dumheter, som göras både
vid själva driften och vid bränslets produktion och
distribution. Det är därför också ett klart
statsintresse att genom lämpliga organisatoriska åtgärder
söka minska den uppkommande förlusten så mycket
som möjligt.
Detta torde, som sagt, enklast kunna ske på
organisatorisk väg, nämligen genom att med statligt
initiativ skapa sådana kooperativa driftformer för
själva gengasbilarna, så att man kan utnyttja alla de
fördelar stordriften ger i form av enhetlig teknisk
ledning, skickliga specialiserade chaufförer, kunnig
servicepersonal och fördelaktiga inköp både av bränsle
och gasaggregat.
Men sida vid sida med bilkolet böra kolugnarnas
flytande produkter arbetas fram som
beredskapsåtgärd med statligt stöd. Man torde i detta
sammanhang även böra ägna uppmärksamhet åt ångbilar.
Trägas.
I diskussionen om gengasdriftens framtid
återkommer ständigt den frågan: varför inte ved i stället för
kol? Milkolet innehåller ju blott hälften av vedens
kalorier, cch detta är ett kraftigt slöseri med de
begränsade kvantiteter, som stå till buds. Därvid får
man emellertid komma ihåg, att det i en god kolugn
är möjligt att få ut betydande mängder flytande
bränsle, av stor betydelse för diesel- och tändkulemo-
1 Sedermera höjt som bekant. Det följande resonemanget
avser gengasdrift 1 beredskapssyfte på. längre sikt, medan
bensin kan importeras.
258
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
