Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 26. 29 juni 1940 - Vedbränslets förädling, av Edy Velander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE 26 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 29 JUNI
ÅRG. 70 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 4 0
INNEHÅLL: Vedbränslets förädling, av Edy Velander. — Metallernas namn. — Facit. — Notiser. — Litteratur.
— Tekniska föreningen.
Vedbränslets förädling.
Av EDY VELANDER.1
Det är i första hand solstrålningen, som ger oss det
värme vi behöva. Men under vintermånaderna, när
solvärmet är otillräckligt, måste vi fylla i med andra
kalorier för att uppvärma våra bostäder och
arbetsplatser. Därvid ha vi intet annat att ta till än
upplagrat solvärme. Varje år få vi ett kraftigt tillskott
av sådan upplagrad solenergi dels i mekanisk form
i vattenkraften, dels i kemisk form i den växande
organiska naturen, framför allt i skogen.
Det är ej lätt att utan vidare svara på kuggfrågan:
Få vi mera solenergi årligen i vattenfallen än i
skogens tillväxt? Få vi mera kalorier i de "vita kolen"
än i de "växande kolen"? — Frågan är ju av
tämligen teoretisk natur, men svaret kan ändå ha sitt
intresse som en grov orientering för att bedöma
kalorihushållningen i landet. I själva verket få vi ungefär
fyra gånger så många kalorier i den växande skogen
som i vattenfallen.
Av diagrammet i fig. 1 framgår, att den utbyggbara
vattenkraften, 32,5 miljarder kWh, omräknad till
värmeenheter ger ungefär 28 X 1012 kcal. Den lilla
streckade ytan längst ner visar den fjärdedel, som vi
i detta nu utvinna som elektrisk energi i våra
vattenkraftstationer. Den stora stapeln där bredvid
föreställer energitillskottet i de växande kolen,
ungefär 120 X 1012 kcal, räknat efter en grov
uppskattning av 60 milj. fm3 tillväxt. Ungefär 1/i av detta är
stubb- och grenved, som för närvarande inte
utnyttjas. Den lilla snedstreckade rektangeln längst ned
motsvarar vedbränslet, som mest går till hushållen,
ungefär 12 milj. fm3 årligen.
Man ser av diagrammet, att om vi byggde ut all
återstående outbyggd vattenkraft för värmeändamål,
skulle vi få ungefär lika många kalorier som
vedbränslet i hushållen ger för närvarande. Men omvänt
gäller inte detta, ty om man tog hela posten
växande kol och eldade dem i elektriska ångcentraler i
stället för i spisar och värmeledningar, så skulle man
nätt och jämnt få ut så mycket kraft som det nu tas ur
vattenfallen. Verkningsgraden vid sådan
omformning från kemisk till elektrisk energi är nämligen så
dålig, att man för 5 kalorier, som frigöras i bränslet i
ångpannan, inte får ut mer än på sin höjd 1 kalori ur
ångturbingeneratorn. Detta visar, att värmebehovet
för rumsuppvärmning etc. i första hand bör täckas
i Anförande vid Svenska skogsvårdsföreningens årsmöte
den 12 mars 1940.
med bränsle, med växande kol, medan de vita kolen
reserveras för ljus, kraft och vissa högkvalificerade
värmetillämpningar inom industri och hushåll. De
äro för värdefulla att ta till för rumsuppvärmning.
Vi ha i vårt land också torv och skiffer som viktiga
inhemska bränsletillgångar. Skifferlagren äro fossila,
de ha intet årligt tillskott. Några siffror för
torvlag-rens årliga ökning har jag inte lyckats uppbringa.
Sannolikt är ökningen i kaloritalet långt mindre än
för skogen.
För jämförelses skull har till höger uppritats en
stapel över importerade kalorier i form av kol och koks.
Den streckade koksytan skall i huvudsak adderas till
den streckade vedytan för att ge hela behovet av
uppvärmningsbränsle. En bråkdel av de kalorier,
som nu ga till spillo i stubb- och grenved, skulle räcka
för att ersätta hela koksimporten. I fredstid lönar
det sig inte att utnyttja sådant bränsle.
Arbetskraften kan sättas till mera produktiva värv, så länge
kolpriset håller sig vid den vanliga fredsnivån. I
rådande kristid blir frågeställningen en helt annan. Att
ersätta koksen med ved blir närmast ett arbets- och
transportproblem. Men för att ersätta industrins
kolbehov med ved skulle man behöva tillgripa en stor
del av det trä, som nu går som råvara till industrin,
eller också tära på skogskapitalet.
Hur stora äro då de befintliga naturliga förråden
av dessa olika slag av inhemska kalorier?
En uppskattning har gjorts i högra delen av
diagrammet i fig. 1. Denna är ritad i hundra gånger
mindre skala än den vänstra. Den hydroelektriska
energin i Vänern, Siljan och andra regleringsmagasin
är som man ser helt försvinnande i jämförelse med de
väldiga energikvantiteter, som finnas i skogen, i
torven och i skifferlagren. Egendomligt nog ger en grov
uppskattning av dessa tre olika energilager ungefär
samma siffra, 30 X 1015 kcal, som i jämförelse med
det totala bränslebehovet i hushållen, 40 X 1012 kcal,
bör skrivas som 30 000 X 1012 kcal. Sammanlagt
skulle dessa lager alltså räcka i 2 000 år för att täcka
hela det normala bränslebehovet i hushållen.
Man ser därav, att vi utan någon större katastrof
under en kris på några år skulle kunna täcka hela
bränslebehovet ur skogen genom att öka
avverkningen något utöver återväxten. Men ur
industriekonomisk synpunkt vore det då bra mycket bättre att i
första hand söka hämta bränslet ur torv- och
skifferlagren. Jag vill särskilt påpeka de väldiga mängder
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
